Kapitel 58: MYCKET PÅ EN GÅNG....


Eftermiddag

Operationen var klar vid 12 och sen sov hon till 15...
Det var som om hon kände på sig vad läkaren hade berättat för nu ville hon göra ALLT den här eftermiddagen....
Hon satt på sängkanten (ett jättejobb när inte ens musklerna klarar av att hålla upp huvudet) Satt i fåtöljen,
stod i Tuban 2x10 minuter, satt i Tuban, åt gröt OCH VILLE HA IN EN GÅSTOL!!!!!! (Jag undrar hur hon hade tänkt att det skulle gå till?)

Motivationen finns visst när hon vill.....

Ångesten kommer rejält på kvällen.... De vill inte ge henne mera Midazolan (Ge mig vitt, som Mela säger) och sömntabletten hjälper inte så de får ge henne ytterligare en sort till kvällen....
Hon sov sen i små stunder under natten....


Fredag 9/6

En riktigt klibbig värme slog emot oss när vi åkte till sjukhuset i morse...
Mela var vaken men väldigt trött.
Åt lite gröt och ville upp i tuban... Rygg och nacke värkte trots att vi köpt ergonomiska kuddar till henne...
Sjukgymnasten kom och jobbade med arm och benmuskler tills hon ville tillbaka till sängen och ligga som hon gör hemma...
Jag lade henne så gått det gick på sidan med näsan i kudden och hon sov i 2 timmar...

Jag hade vaknat med en fruktansvärd huvudvärk  på morgonen och sen jag och Mannen varit och ätit lunch stannade jag på hotellet för att försöka sova bort den.....

MEN..... det var studentfirande den här dagen i Uppsala och lastbilar och traktorer med skrikande studenter tävlade med grävmaskiner och pålningsmaskiner att låta värst!!!!

Det var bara att ge upp och ta mig till sjukhuset igen....

Mela var fortfarande jättetrött. De hade satt tillbaka Zoloft (depressionsdämpande) igår och hon känner av både myrkryp i benen och illamående.
Dessutom har de satt in Sobril (ångestdämpande) flera gånger om dagen och hon blir så loj av det...

På kvällen fick hon jätteproblem med andningen. Respen "mäter" ju storleken på andetagen och helt plötsligt var det mer än hälften så små som tidigare....
Mela var ganska lugn ändå och sa att hon inte kunde andas och inte fick nån luft.....
När läkaren kom fick hon handventilera henne...
En öronläkare kallades in oh de förberedde för bronkoskopi (går ner i luftvägarna med en kamera) för att se om det satt någon slempropp i vägen...
Men eftersom handventileringen gick bra trodde läkaren att der var något fel på respiratorn och bytte ut den....
Då fungerade andningen om den skulle igen....

Jag är jätteglad att det var fel på respen och inte på Mela med samtidigt känns det oroligt att den kan gå sönder så....
Mela tog det hela med ro och hade somnat när vi gick för kvällen....


Kapitel 57: OPERATION IGEN......



Ur dagboken:

Torsdag 8/6

Jag sover bara nån timme åt gången på nätterna...
Kommer inte ihåg när jag sov en hel natt sist....
Ringde hem och väckte Sonen och Ebba vid 7...
Det är ett sånt fruktansvärt liv i den här staden....  
De gräver och pålar på flera ställen i stan

När jag ringde THIVA sa de att operationen blir av klockan 10...
Hoppas det stämmer nu då.
Ska se till att jag är där i god tid innan....

Jag och Mannen var där strax efter 9 och förberedelserna var i full gång...
Då är du minsann munter när du vet att du ska få sova i flera timmar.....
Kvart i tio kom operationsteamet och hämtade henne....
När de hämtat henne ville en läkare prata med oss....
Hon berättade lite om mötet som var i går och sa att personalen på THIVA var bekymrad  eftersom Mela sagt till de att hon inte ville leva längre...

Tydligen har hon sagt det flera gånger när inte vi har varit här och inte bara den gång i urträningen....
Jag vet inte vad jag ska tro....
Till oss säger hon att hon inte vill dö....



RSS 2.0