Kapitel 82: TILLBAKA PÅ IVA......


Visst var det skillnad på rummen....
Lungavdelningen ligger på 8:e våningen och rummet hade utsikt över en stor del av staden och nästan hem...
Så nära hemma hade hon inte varit på mer än fyra månader....
Man hörde folk i korridorerna och något som kunde liknas vid vanlig vardag utanför dörrarna till Melas sal.....

Men ångesten gjorde sig påmind och med den andningssvårigheter....
Hjärtat hade börjat rusa och hon samlade på sig vätska igen.......
Jag var förtvivlad och allt som byggt upp på IVA raserades på 10 dagar på lungkliniken........
Det var kanske inte deras fel men mycket slutade fungera när hon flyttades dit......

Den 11:e dagen bestämdes det att hon skule flyttas tillbaka till IVA....
Nederlag javisst, men ändå kom den borttappade tryggheten tillbaka något........

Mela var i ett bedrövligt skick och klarade inte längre den portabla respen utan kopplades tillbaka till den stora....
Hon behövde ha mera tryck och det kunde inte den lilla ge henne längre......
På IVA fick man börja med att vätska ur henne.......
En infektion hade hon dragit på sig under tiden på lunga också så det var dags att sätta in antibiotika igen.......

Njurarna var sämre och klarade inte så höga doser av vare sig antibiotika eller smärtstillande så läkarna började diskutera dialys men avvaktade.....

Vid det här laget fanns bara förtvivlan i Melas ögon....
Jag såg att hon tappat gnistan för länge sen och hon bönade om att de skulle ringa om nya lungor..........
"Varför ringer de aldrig från Göteborg" sa hon gång på gång........

Den 22:a september ringer de från Göteborg för att diskutera med läkarna om hur hennes tillstånd är...
De vill komma upp för att göra en bedömning om hon kan stå kvar på väntelistan eller om hon är för sjuk.....
De skulle komma på måndagen.......
Mannen och jag lämnar inte ens salen nuförtiden....
Vi turas om att sova bakom ett skynke och en av oss var hela tiden med Mela......


RSS 2.0