Kapitel 8: RESANS START...


Det jag skrivit hittills är ett sammandrag av Michaelas första 18-19 år som vi levde vad vi tyckte ganska normalt........
Visst, försämringen kom gradvis men vi hanterade den.......

De kapitel jag kommer att skriva från och med nu har bara ett slut..........Det som blev Michaelas död.....
När jag hade funderingar om att skriva en bok (några år före hennes död) hade jag inledningen klar...........
"Den här boken har inget slut...........än så länge"
Nu står jag med facit i hand och det känns inte bättre för det.

Den här delen av boken kommer att bli det jobbigaste för mig att skriva.....
Jag kommer att använda dagboken jag skrev den sista tiden, få återuppleva väldigt jobbiga perioder.
Jag kommer förmodligen att såra vissa personer i min närhet och ber om förståelse för att mina ord var från den tiden då jag var helt maktlös och livrädd för att inte hålla mig vid ytan för Michaelas skull...... Jag skulle ju vara så stark när jag i själva verket var så svag att jag när som helst kunde gå sönder...........

Men jag kommer också att få skratta.......Flera kommentarer och utspel är Michaelas egna och jag kommer framförallt att känna att hon är med mig på den här resan.

Jag vill också säga -och hoppas på Din förståelse -att jag skriver i den takt jag själv känner att jag orkar med.
Det kommer att gå åt mycket energi, funderingar, tårar och skratt innan allt är klart och jag vill att Du ska få en sån klar bild som möjligt av Michaelas sista år.
Utan sentimentalitet och ömkan. Hon hatade verkligen att tyckas synd om och raderar säkert bloggen om hon märker nåt sånt : D


RSS 2.0