Kapitel 23: IGEN........


Två dagar senare var det dags för sjukhusbesök igen.....
Mela hade jobbigt med andningen och ville ha en lungröntgen....
Röngten visade återigen en pneumotorax, alltså hål på lungan.....

Det här var två dagar före midsommar och vi förberedde oss på ytterligare en sommar på sjukhus....

Nya drän och ny smärta.... Mera ketogan och mera ångest.....

VARFÖR RINGER DE ALDRIG FRÅN SAHLGRENSKA?????

Vi hade tur den här gången...... Pneuomtoraxen läkte av sig själv den här gången och vi kunde åka hem några dagar efter midsommar....

Det hade blivit slitningar mellan Mela och hennes pojkvän....
Jag tror att han precis insett hur sjuk hon var och hur nära det var att han mistat henne......
Han flydde in i sitt jobb och gjorde sig nästan okontaktbar.....
Under våren hade han mistat en av sina bästa vänner i en arbetsplatsolycka och jag tror att han hellre flydde än riskera att mista Mela också....

Detta gjorde Mela ännu mera deprimerad och när pojkvännen ringde en dag i juli och gjorde slut höll mitt modershjärta på att brista.....
ALLA går igenom olycklig kärlek och att utsättas för svalnad kärlek, men att tro att det blir slut pga av man är sjuk och inte orkar med skulle INGEN behöva gå igenom......


Kapitel 22: SUGANDE PUSS.......


Våren gick mot sommar och vi kämpade på.....
VI hade våra rutiner och blev så sammansvetsade...
Ibland levde vi i vår bubbla och stängde ut andra....
Det blir nog lätt så och man inser inte det förrän det är för sent....

Michaela var tungt beroende av smärtstillande och lugnande och gick ibland som i ett rus....
En dag bestämde vi oss för att spela minigolf utanför stan.....
Mela, jag, hennes pojkvän, pappa, syster och bror,en väninna till mig och hennes sambo....

Mela var lite yr och följde vårt spel från en bänk....

När vi kom till sista banan såg jag i ögonvrån hur hon föll framåt och hamnade på marken.....
(Hennes syster som satt med henne på bänken har efteråt beättat för mig att hon hela tiden känt skuld för att det hände..... Hon hade nämligen frågat Melan hur det kändes att pussa nån med piercing i läppen - vilket Mela hade -
Mela sa att hon fick väl prova och när Syster gjode det svimmade Mela.....
Snacka om att sugen musten ur en, sa Mela efteråt)
Återigen hade hon hamnat i medvetslöshet och jag fick panik....
Mannen ringde ambulans men det var flera mil till sjukhuset så han bestämde att vi skulle lyfta in Mela i bilen och möta anbulansen på vägen....

Mannen körde och jag och väninnan satt oss i bak med Mela liggandes mellan oss....

Pojkvännen, Sonen och dottern i den andra bilen körde snabbt efter oss......

Halvvägs mötte vi upp ambulansen som lyfte över Melan på båren fortfarande medvetslös.....
När vi kom till sjukhuset vaknade hon och mindes återigen ingenting...
Återigen hittades ingen anledning men man höjde för säkerhets skull dosen mot epilepsi...

Hon blev inlagd på lungkliniken över natten och fick sen åka hem.....


Kapitel 21: DEN STORA DAGEN.....


Melas önskedag visade sig vara flera dagar.....
Tillsammans med stiftelsens volontär som kom hem till oss
en kväll i februari planerade de följande:

Vi tog egen bil (det var mest praktiskt eftersom vi måste ha så mycket  mediciner och annat med oss)
till Stockholm...
Där checkades vi in på ett hotell och fick sviten högst upp....
Det stod frukt och dryck i rummet och väntade när vi kom....
På hotellet bodde också de flesta av melodifestivalens (då det var dags för final i Globen) deltagare inkl Bert Karlsson!!
Efter en god middag på hotellet tillsammans med stiftelsen hämtades vi i limousin till Chinateatern och musikalen om Ted Gärdestad.....
Limousin tillbaka efteråt och en god natts sömn....
Dagen efter träffade vi ordföranden för stiftelsen över en frukost på hotellet och de talade om hur dagen skulle se ut....
Vi hade fria taxiresor de dagar vi var i Stockholm och det behövdes för de närmaste timmarna var hektiska....

Flera spabehandlingar med lunch på Åhlens Day SPA.
Frisörbesök med klipp, färg och styling, lillasyster fick hårförlängning på trendig salong.
Mela, jag och lillasyster blev sminkade på Makeup store och fick plocka ut smink för 1500:-
Pappa och Storebror fick personlig shopping med assistent från Åhlens. (Ni vet så där man ser på TV...
Man sitter i ett rum och assistenten hämtar in kläder de tycker man passar i..)
Med välfyllda kassar lämnade de nöjda affären....
Sen bar det iväg till en fotoatelje och familjefoto....
Även det hade Mela snappat upp att jag önskade mig....

På kvällen väntade återigen en limousin på oss och tog oss till en brakmiddag på Hard Rock café....
Här fick Mela själv välja ut kläder till sig själv.....
Limousin tillbaka till hotellet...

Sista dagen hade vi egentid....
Vi fick lunchpengar med oss och gjorde stan.....
En oförglömlig resa ordnade Mela åt oss och en chans att för några dagar känna oss lyxiga
och skjuta sjukdomen lite åt sidan...........

TACK ÄLSKADE MELA FÖR DITT STORA GENERÖSA HJÄRTA




Kapitel 20: JUL OCH PLANERING


Lagom till julveckan blev Mela utskriven....
Jag hade fixat det mesta hemma till jul under tiden andra var med henne på sjukhuset..
Jag sov ju där på nätterna....

Så samma dag hon blev utskriven åkte vi ner till stan för att hon skulle få handla de julklappar hon hade kvar....
Sen satt vi på ett fik i flera timmar och bara tittade på andrads julstress...
Det var bland det mest avkopplande jular jag haft....

Efter nyår pratade hennes läkare i Uppsala med Mela och tyckte att hon skulle skriva till "Min Stora Dag"
En underbar stiftelse som ger svårt sjuka barn och ungdomar möjlighet till att få en egen önskedag uppfylld....
Jag har alltid sagt till Mela att hon ska vänta med sin önskning tills hon fått nya lungor så hon får mera valfrihet men det ville inte hon....
Hon ville att vi alla skulle få komma bort från vardagen eftersom ALLA i vår familj "led" av hennes sjukdom....

Hon var ju envis så nåt annat kom inte på fråga...

Hon skrev ett brev till stiftelsen och fick svar ganska omgående.....
En underbar kvinna som jag tyvärr glömt namnet på kom hem till oss en kväll i februari 2005 och då fick jag ta del av Melas önskedag då det var så mycket praktiskt som måste planeras....

ALDRIG trodde jag då vilken undebar överaskning Mela hade till oss....




Kapitel 19: MEDVETSLÖS.......


Det var länge sen jag hade ork att skriva nåt i Melas blogg men det tar på mina krafter att se tillbaka på den jobbiga tiden. Trots att de glada perioderna var flera ligger det tunga som ett tungt ok över axlarna.

Hösten 2004 rullade på. Melan använde syrgas nattetid och vid ansträngning. Hon hade svår nattångest och var livrädd för telefonsignaler, speciellt nattetid...... De hade ju sagt på Sahlgrenska sjukhuset att de oftast ringer nattetid...
VARFÖR SÄGER MAN SÅ???


Hon pratade inte gärna om hur hon mådde, tyckte att det var nog ändå för oss andra.... förstås...

andra gick före henne när det gällde allt...


Hon åt sömntabletter och lugnande men blev bara speedad....

Jag tillbringade flera nätter på en madrass i hennes rum för att finnas till hands men inget hjälpte hennes svåra

ångest.


En morgon i november hördes konstiga ljud från hennes rum och när jag kom in låg hon blek och grå i sängen.

Medvetslös och oåtkomlig......

Jag skrek till hennes storebror att ringa ambulans och till hennes syster att ringa sin pappa....

Jag fungerade som en robot men tyckte det dröjde evigheter innan ambulansen kom....

Hon kvicknade till på akuten och hade inte en aning om vad som hänt eller var hon var

Hon hamnade till en början på hjärtintensiven då man inte riktigt vet vad som utlöst tillståndet....
Efter några dagar kom hon till lungkliniken och var inlagd ett längre tag...
Man hittade ingen riktig orsak utan trodde att det kunde vara något slags epeleptiskt anfall och medicinerade mot det..
Ytterligare piller till den aldrig sinande medicinlistan....

Envis som en åsna var hon och skulle ALDRIG missa en silverkurskväll så hon KRÄVDE att få permis de kvällarna...
Ingen läkare i världen kunde få henne att ändra sig så varje tisdagskväll de närmaste veckorna hämtade en taxi oss vid sjukhuset och vi for iväg på våra kurser.....


RSS 2.0