Kapitel 47: UR DAGBOKEN


Ur dagboken:

16 Maj 9,00

Uppsala är en mysig stad och det var full rusch på handlarna när jag lämnade hotellet för att gå till dig...
Solen skiner och blommorna doftar, speciellt vid Linnéparken...
Det är otroligt vackert i Stadsparken, syrenerna doftar och svalorna (när kom de?) flyger skrikande genom luften....
Men jag känner mig bara så otroligt sorgsen. Jag som alltid älskat våren med alla dofter, ljud och ljus vill bara gråta och försvinna....

Nu sitter jag här i den hårda soffan i Dödens väntrum.... Väggklockans sekunder  ekar i huvudet och för varje TICK-TACK är jag en sekund närmare att få komma in till dig......

17 Maj

Norges nationaldag och den dagen det är tänkt att du återigen ska vakna upp till en helvetesdag på CIVA....
De har minskat narkosdoserna så du pendlar mellan vakenhet och sömn....
När du är vaken är du orolig och har en fruktansvärd ångest....
INGENTING är anpassat för vakna respiratorpatienter här....
"Rummen" är sängar i korridorer med ett fruktansvärt genomfartsspring och här är ALDRIG tyst.......

Här är det tänkt att du nu ska tillbringa vaket tillstånd i väntan på att komma ur repiratorn.....
Ingen TV, ingen sysselsättning, Inget besök mer än några futtiga timmar per dygn (Men faaaan vad jag ska ändra på det) Den enda lyckan är när du får dina morfindoser och "vitt"att sova på så du kan fly undan verkligheten....

Hjärtat går sönder på mig när jag ser in i dina förtvivlade ögon och ser din fängslade själ långt där inne.......


RSS 2.0