Kapitel 10: STUDENTEN


Efter tre dagar trodde man sig veta vad det var för infektion Michaela hade i kroppen....... Det var inte bakterier utan svamp som med sina "trådar" ströp möjligheterna att frigöra sig från slemmet och det var också därför det blev så jobbigt med andningen .....
Med två sorters medicin mot svamp (varav det ena inte ens fanns att få tag på i Uppsala) piggnade hon på sig och efter två veckor kunde vi åka hem igen..
Nu satte Michaela ännu högre krav på sig då hon missat två veckor och jag vet att jag sa till henne:
" Du kommer att braka ihop efter studenten om du inte tar det lugnt"
I min enfald trodde jag förstås att hon skulle "gå in i väggen" eller nåt....Föga kunde jag ana att studenten blev början till slutet......

Hon slutförde sina projekt och började planera studenten...Klänningen hade hon sytt själv och en sen kväll några dagar före studenten väckte hon mig med en fruktansvärd smärta i sidan.....
Hon förklarade att det hade "poppat till" innan smärtan kom.
Jag lugnade henne med att det säkert bara var en sträckning, gav henne lite smärtstillade och väntade tills hon hade somnat...

På morgonen hade hon inte ont mera men jag märkte att hon var mera andfådd så jag antog att det återigen var dags för en antibiotikakur........

På studentdagens morgon ville hon inte ha skjuts till skolan utan tog bussen.....Det skulle vara champangefrukost och studentlunch. Hon såg så lycklig när hon sa hej och gick hemifrån....
Själv skulle vi pynta med björkris och ballonger, maten skulle förberedas, det skulle dukas och ställas i ordning.......
Vädret var fint och allt skulle bli en toppendag..........



I god tid stod vi på skolgården för att se henne springa ut på trappan för sista gången......
Och där kom hon...med världens största leende.........
Hon avstod från att gå i studenttåget som är brukligt (alla studenter tar ett varv genom staden gåendes) och skyllde på pollenallergin som hon har...
Istället åkte vi ett ärevarv med bilen och tutade och tjoade med alla andra i bilkortegen..........

Hemma väntade uppvaktning från familj och släkt.... Pojkvännen fanns också där och Michaela strålade hela hon...
Hon hade fått toppbetyg, vissa betydligt bättre än sina friska klasskompisar........
Mådde hon över huvud taget dåligt (vilket jag fått veta av andra senare) så visade hon inte det ...

Efter släktkalas väntade lastbilsflaket med klasskompisarna en sista gång......
De åkte runt till alla som bodde i stan och på varje ställe blev de "påtankade" med diverse drycker. Till oss kom de sist.....
De flesta var ordentligt runda under fötterna men inte Michaela...På sedvanligt sett tog hon hand om de som fått i sig för mycket....
Frös gjorde hon så hon klädde sig med mera kläder och inhalerade allergimediciner och kortison...Sa att det måste vara mycket pollen i luften ikväll......

VId tolvtiden ringde hon till sin storebror som lovat att hämta henne...
Hon somnade med ett leende på läpparna och trodde att livet började nu..........



RSS 2.0