Kapitel 14: ÄNTLIGEN UTSLÄPPTA!!!



Doktorn bad Michalea att ligga ner på sidan i sängen............ Han började spruta in den gula medicinen som skulle framkalla inflammationen i lungan...
Plötsligt började Michaela att hosta och den gula vätskan kom upp i munnen...
Doktorn avbröt genast och sa att det måste gå en "fistel" från lungan till luftstrupen som gjorde att vätskan inte nådde lungan på rätt sätt....
Ingen annan läkare ville heller prova på nytt så behandlingen avbröts och vi var tillbaka på ruta ett...
Det enda som hände var att Michaela blev kraftigt illamående och kräktes samt efter någon dag molande värk i bröstkorgen...........

Vi började tappa orken..............Skulle hon behöva sitta fast vid en sug för all framtid nu??
Hon började prata med mig om att sättas upp på väntelista för lungtransplantation........
När vi ändå var här kunde de väl utreda henne igen?

Vi fick prata med en läkare som tillhör transplantationsenheten och han gick med på en utredning igen....
Samtidigt ville han testa ett "öppet drän" för att se om lungan fortfarande inte säckade ihop....
Ett "öppet drän" gick till så att en kateterpåse kopplades till slangarna i lungan. Sedan tog man tid hur länge det dröjde innan påsen var full. (alltså hur fort lungan läckte luft och på så sätt en hum om hur stort hålet var)
Det tog inte lång stund att fylla påsen och det byttes 5-6 påsar inom en timme.
Då klippte de upp ett hörn på påsen så att luften som läckte ur lungan kunde tömmas utan att "sugas" tillbaka igen och det funkade bra...

Hålet fanns kvar och dränen likaså men nu var hon inte längre bunden till rummet och sugen, så vi kunde ge oss ut på upptäcksfärd även utomhus....



På Sahlgrenska Sjukhuset har de ANTIKA rullstolar att låna för patienter..... Jag menar JÄTTEANTIKA!!!!!
Dessa har de för att de inte ska stjälas av någon!!!!
Dessa jättestolar i TRÄ med HÖG rygg och JÄTTEHJUL kunde man låna mot en tia.....(med anordning som i kundvagnarna)
Så länge vi gick omkring i sjukhusområdet så stirrade ingen nämnvärt men en dag fick vi för oss att gå in till stan för att handla mat....
Jag var överlycklig att jag fick sällskap och Michaela var på sprallans humör efter veckor inspärrad på sjukhus....

Synen var nog oslagbar........... En liten inomhusblek Rockbitch med slangar till kateterpåsar, i en otroligt obekväm och ful rullstol i trä, rullades nerför den väldigt långa backen från sjukhuset till Linnéplatsen och ICA affären av en i värmen högröd morsa.....(stolen var väl inte gjord för utomhusturer)
Folk vågade inte ens stirra utan sneglade i smyg varpå Michaela spände ögonen i de och såg ut som hon rymt från psyket....

Vi handlade mer än vi egentligen kunde få med oss och påbörjade den långa vandringen UPPFÖR helvetesbacken som jag kallade den sen...
Var jag högröd på vägen ner så var jag lila vid det här laget och Michaela bara garvade på det sätt som bara hon kunde....



På kvällen satt vi på balkongen och "kratchade" huvudet av folk nere på marken. Michaelas avdelning låg på 14:e våningen så människor blev väldans små på marken...
Om man blundade med ena ögat samtidigt som man  men tummen och pekfingret måttade över huvudet på folk kunde man liksom fånga huvudena där mellan och "kratcha" dem....
Den av oss som "kratchade" mest skallar vann....



RSS 2.0