Kapitel 1: BÖRJAN......



Min ambition var att skriva en bok om åren med Michaela men jag hade aldrig riktigt tid att sätta mig ner och spåna på den.
När jag startade blogg började en tanke gro att skriva en egen blogg tillägnad henne och allt hon uträttade den korta tid hon fick bland oss.
Hon skrev de sista åren på ett community (tyvärr minns jag inte namnet på den) under namnet Rockbitchen så det blir väl naturligast att kalla den för det.
Jag tänkte inte gå in så tydligt på de första åren hon levde, den tiden var i våra ögon ganska normal...men OK,, en snabb uppdatering:



Michaela Maria Elizabeth föddes den kallaste dagen 1985 med kejsarsnitt...
Så innerligt hade jag önskat en flicka (eftersom vi redan hade en son) så att vi endast hade flicknamn klara  och ett ljuvligt stickat set (spetskofta och "kråkmössa") i babyrosa....
Detta set hade jag stoppat in långt i garderoben i väntan på hennes ankomst.

På jobbet väntade en kollega till mig också barn....en sladdis, efter två söner som nu var i tonåren. Alla frågade henne föstås om hon nu inte ville ha en flicka och hon svarade med en mening som jag tog efter när nån frågade mig.....
Detta svar har jag ångrat bittert:

Hellre en frisk pojke än en sjuk flicka!!!

Ja, jag vet..... Det är bara ord som glöms bort när man har fått sitt friska barn men som blir ett hån när man står inför fakta.

Michaela var 48 cm lång, vägde 2,8 kg och hade massor av svart hår på huvudet...
Gyllenbrun i skinnet då den enda föda jag fick behålla i 9 månader var rårivna morötter!!!
Jag mådde fruktansvärt dåligt och gick upp 7 hekto under hela graviditeten.....
Vägde 9 kg mindre än vanligt när jag åkte hem från BB och alla jeans var för stora...

Storebror var stor när han föddes och låg över alla "kurvor" på BVC
Michaela var och förblev liten..... Hon åt dåligt och gick inte upp i vikt... Somnade mitt i matningen och amning var bara att glömma....
Med flaskmatning kunde vi turas om då en matning tog lika lång tid som en videofilm alltså 1,5 timme.
Behöver jag tala om att det var skönt att slippa ett matpass då och då?

Eftersom hon inte gick upp i vikt och "föll ur sin kurva" var vi tvungen att väga henne 2 gånger i veckan...
Ingen annan utredning gjordes, bara lösa spekulationer om:
Gav vi verkligen henne mat, Var Mannen snäll hemma, hade hon hjärtfel osv...
Mannen jobbade vid den här tiden natt men jag hade sån ångest av att åka på vägning hos BVC att han helt sonika fick vara vaken och följa med.

Till slut fick vi nog och anlitade en privatläkare som remitterade oss till en barnläkare.
Jag minns så väl den norska läkare som kom in till oss och sa: Jag skulle vilja att ni åker till Huddinge Sjukhus och utreder om er dotter har CYSTISK FIBROS!!!!
Då var Michaela 1,5 år och vägde 6,5 kg..........



RSS 2.0