Kapitel 67: RÄDD FÖR ATT TAPPA ORKEN...


Vaknar vid 7-tiden av ett himla liv utanför fönstret.......
Det är ALDRIG tyst i den här stan.....
Har klumpen tungt i magen....
Det känns som om jag inte orkar mera, att jag börjar ana att inte Mela kommer att klara det här......
Hon är så liten och rädd..
Ringde THIVA för att höra hur natten varit..Hon har sovit hyfsat i perioder..

Förbereder mig för en lång dag på avdelningen..
Det är svårt att vara där när min ångest lyser lång väg
Vi ska åka till vårt hemsjukhus på måndag..
Det borde kännas bra men gör inte det..
Vad händer sen?
Orkar hon komma igen och ur respen?
Eller blir hon liggandes där?
Mela säger hela tiden att hon inte orkar längre och när jag frågar henne om hon vill dö säger hon att hon är rädd för att dö...

Läkaren sa idag att vi inte får åka förrän på onsdag,,,Ytterliggare ett bakslag för henne alltså..
Jag tvingade i henne gröt 2 gånger idag. För att orka träna måste hon ha energi från mat och inte från dropp..
Tvingade också  hit psykiatrikern som skulle ha kommit för flera dagar sen... Han skrev ut ny medicin (igen) och ordnade krissamtal (hon som inte vill prata)


RSS 2.0