Kapitel 70: NÄRA NU....

Måndag 19/6

Idag när vi kom hade Mela återigen sovit hela natten...
Från halvnio igår kväll till åtta i morse då hon frågade efter mig..
Hon är fortfarande lite svullen och andningen känns fortfarande jobbig...
Men hon har blivit så otroligt mycket starkare i musklerna...
Det syns fortfarande att det är ansträngande men det går hela tiden framåt och framför allt märker hon nån förbättring själv...

Jag har pratat med en av syrrorna på hemsjukhuset om hemresan och organisationen när vi kommer hem.
Vill vara steget före så att det inte blir några bakslag...
Det betyder så otroligt mycket för Mela att komma nära hem nu och jag tror att det har bidragit till hennes plötsliga motivation nu...
Det är både pirrigt och oroligt att åka hem...
Skönt för att jag kan sova hemma i min säng men återigen ska den lilla trygghet jag byggt upp här hos "specialisterna" brytas ner igen....

Idag ville inte Mela att vi skulle gå iväg och äta utan jag sprang ner till kafeterian och köpte oss varsin macka...
Oftast betår luncherna av just mackor och middagarna av färdiga sallader på macken...
Kan än idag inte äta såna sallader......

Mela somnade vid halvtio och vi gick därifrån vid tiotiden....


RSS 2.0