Kapitel 55: PLÅGSAMMA ORD....


Ur dagboken:

Söndag den 4/6

Jag har ju bytt hotellrum (för vilken gång i ordningen) och bor nu i ett korridorrum...
Det är ett himla liv och spring i korridorerna så när klockan var halv fyra hade jag inte somnat än...
Väckte Mannen vid 7 (han kan ju sova fast det är jordbävning) och ringde sen det dagliga samtalet till THIVA för att prata med nattpersonalen om hur natten varit.
Du hade sovit dåligt i natt och haft jätteont i nacken...
CRP hade i alla fall gått ner ytterligare och man planerar att sätta in högre dos av blodtryckssänkande medicin eftersom blodtrycket fortfarande är för högt...
Kanske kan nack och huvudvärken komma från det höga blodtrycket också?

Vi ska gå ner och äta lite frukost innan vi åker till sjukhuset....

Onsdag 7/6

Det har gått några dagar sen sist... Den ena dagen är ju den andra lik och några större förändringar har inte skett...
CRP är nere på 13 Krea (som mäter njurvärdena)  är normalt och Mela har inte behövt dialys på snart 2 veckor...
Urträningen har dock totalkollapsat...
Hon får sån otrolig ångest bara man nämner ordet näsa ( det filter man kopplar på tracken för att ge syrgas i övrigt andas man på egen hand) så att blodtrycket går upp i 220.
Mannen och jag bestämde att de får köra uträningen i respiratorn genom att smyga ner hjälpen hon får i den...
Sist vi körde näsa sa hon att hon inte orkade leva längre...
Att hon vill dö.....

Även om jag tror och hoppas att hon inte menar det känns det oerhört plågsamt att höra de ord jag inte vill höra.

"Jag förstår om Du vill ge upp...
Jag förstår om Du inte orkar längre.......
Jag förstår om Du säger att Du vill dö.....
....Men Jag klarar det inte"


RSS 2.0