Kapitel 15: PÅ VÄNTELISTAN....



Dessto rörligare Michaela blev dessto otåligare blev hon.... Nu ville hon hem!!!!
Hon hade varit ifrån pojkvännen länge och längtade..
Under två dagar togs det prover och röntgenbilder, undersökningar och konferenser.
Till slut hade de enats om att sätta upp Michaela på väntelista för lungtransplantation TROTS att hon inte var syrgasberoende...
Vi ringde ner resten av familjen så att vi alla tillsammans skulle få information av kirurgerna, övriga läkare, kuratorer, sjukgymnaster och psykolog....
Koordinatorn sa "Nu kan vi ringa när som helst....Men oftast ringer vi på natten"..... Den meningen gjorde att Michaela inte sov en hel natt efter det........
VARFÖR måste man säga så??? Räcker det inte att säga att vi ringer så fort det är dags för operation??

Michaela hade ju som jag sagt tidigare ont i bröstkorgen efter den misslyckade limningen och fick sprutor med smärtstillande medicin..
Denna medicin (Ketogan) fick vi veta senare är starkt beroendeframkallande och har vi förstått senare även ångestdämpande....
Hon pratade ju inte så mycket om vad hon kände men nog märkte jag att hon förändrades efter beskedet om att hon nu stod på väntelistan...



Vi flögs hem i samma plan som vi flögs ner i och en ambulans väntade på vår flygplats för att köra oss till lungkliniken på vårt sjukhus.....
Michaela bad om att få sova hemma men läkaren vill inte det än.... Däremot fick hon några timmars permis så vi åkte och käkade Donken (Mc Donalds) som hon längtar efter, en träff med pojkvännen och hem och vända hann vi också med....
Dagen efter fick hon permission dygnet runt med rummet kvar på avdelningen om det skulle vara nåt...
Hennes läkare ville också prova limningen igen men denna gång när hon sitter upp...
Inga missöden hände den här gången och nu fick vi väl se om det lyckades den här gången...




Det jag märkte när vi kom hem var förutom att hon satt uppe hela nätterna vid datorn (la sig vid fyratiden) var att smärtan i bröstkorgen kom mera tätt... Vi fick åka akut till avdelningen för att ge henne en spruta Ketogan relativt ofta och fick till slut recept för att kunna ge det själv hemma...
Hon var ju limmad två gånger så det var ju förståeligt att hon hade ont men jag har ju förstått senare att ångesten var värre än värken...


RSS 2.0