Kapitel 66: PRAT OM DÖDEN.......



Det är svårt att läsa Mela när hon ser så uttryckslös ut..
Undrar vad som rör sig i hennes huvud?
Skulle vilja kunna krypa in i örat för att tjuvlyssna....
Hon lovade att äta gröt idag..........

Mela åt gröt.....på ren vilja.... Men har sån ångest....
Hon pratade om döden i dag.... Sa att hon var så rädd för att dö....
Vågade och ville inte dö men känner på sig att hon kommer att dö i alla fall...
Det är så fruktansvärt jobbigt att höra henne säga dessa ord och på nåt sätt blir det som även jag har tänkt det sista året som oundvikligt...
Jag mår skit och försöker att inte visa det för henne... Går på toaletten och gråter...
baddar ansiktet länge och väl men hon läser mig ändå...
Har ständigt ont i magen och mår illa hela tiden..
Idag åt jag en halv sallad på hela dagen.....
Jag vet att jag måste äta för att orka men vad gör jag när jag ändå inte orkar?

Kvällen var jobbig för Mela och de fick återigen höja trycken i respen...
Jag som aldrig tvivlat på att hon ska klara det här vacklar nu...
Hur länge ska hon behöva lida så här?
Kommer hon någonsin att få nya lungor eller är det bara en lång, grym väntan på döden?
De gav henne ganska mycket lugnande att sova på, -jag har kapitulerat för det nu....klarar inte att se hennes ångest- och vi kom inte i väg förrän  vid 01-tiden...


RSS 2.0