Kapitel 9: INLAGD.........


(Michaela tiggde åt sig lungröntgenbilder
och gjorde konst av de)

En dag i början av april 2004 märktes det på Michaela att hon var sämre igen så jag ringde doktorn......
Hon ringde in antibiotika och jag startade upp en behandlingsperiod...
Det brukar ta ungefär två dagar innan hon svarar på medicinen men den här gången märktes ingen skillnad. Dessutom fick hon feber och det brukar hon inte ha....
Michaela var inne i slutet av sin sista termin och ett stort projektarbete låg över henne... Dessutom gjorde hon praktik varje fredag i en affär och jobbade ensam så hon släpade sig till skolan och jobbet...
Ofta fick jag hämta henne när hon slutat men hon vägrade att stanna hemma...

Doktorn bytte ut medicinen mot andra sorter då man kan bli resistent (alltså inte svarar på mediciner man haft ett tag, Bakterierna lär sig överleva olika sorters medicin) men ingen förbättring skedde.
Slemmet var militärgrönt när hon hostade upp och av infektionen luktade det illa om hela kroppen...........
Michaela blev för första gången inlagd akut  på vårt hemsjukhus....
CRP som mäter graden av infektion i kroppen ligger normalt under 8... Michaela med sin kroniska sjukdom hade ett normalt CRP på mellan 20-40..
Efter två dagar på vårt sjukhus var CRP över 400!!!!!

Läkaren på lungkliniken vågade inte ansvara för henne längre utan ville att vi skulle åka till Uppsala Akademiska Sjukhus där "våra" specialister fanns....
Under ambulansfärden ner kom jag för första gången i kontakt med känslan av att Michaela kanske inte skulle överleva sin sjukdom.........

Hon blev inlagd på infektionskliniken och ett febrilt arbete starade för att hitta orsaken till den kraftiga infektionen...
Här kom hon också för första gången i kontakt med syrgas då hon kände att det var lättare att andas med hjälp av den.....



RSS 2.0