Kapitel 89: SÅ JÄVLA TOMT....


Vi har fått veta i efterhand att Mela fick stanna på avdelningen nästan hela natten...
De ringde till personal som stått Mela nära under den här tiden för att tala om vad som hänt....
Flera av de valde att åka in till sjukhuset för att sitta hos henne en stund....

På lördagen åkte Sonen upp med Melas favoritjeans och boots, skärp, tröja och jacka...
Hennes egen kudde och egna täcke....
En av syrrorna lovade att gå ner till bårhuset och klä henne...

På måndagen skulle ju släkten som inte hunnit träffa henne få en chans att säga farväl innan hon lades i kista....

Helgen genomled vi i dvala....
Vad gör man när man inte är hos Mela???
Hur får man dagarna att gå???

En arbetskompis kom med mat, min mamma likaså....
Aptiten var tappad sen länge så nån egen mat lagade jag inte.....

På söndagen åkte jag, Mannen och Sonen till sjukhuset för att tömma Melas rum...
De sa att det inte var bråttom men jag blev tokig av att bara gå här hemma.....

Vi fick många kramar, många fina ord men jag frös långt in i själen...
Hackade tänder och kände mig svimfärdig......

Rummet var plötsligt bara en sjukhussal....
Allt liv som Mela tillfört det var borta med henne........


RSS 2.0