Kapitel 79: MÖRKA TANKAR....


Efter stadsfesten ville hon inte ge sig ut på några längre promenader utan vi höll oss mest omkring sjukhuset...
Jag vet inte om hon egentligen accepterade den bärbara respen...Hon ville för det mesta ha den stora trots att hon blev rumsbunden då..

Dagarna gick och såg ungefär likadana ut...
Jag kom upp vid åttatiden, hjälpte henne med morgontvätt och påklädning... Komma ur sängen och kanske äta något....
Vi tittade på TV, tränade, sov en stund, lyssnade på musik och pratade.... Hon hade vid det här laget blivit oerhört skicklig på att kommunicera ljudlöst....

Fram mot natten när hon somnat gick jag genom tysta korridorer med mina egna tankar för att åka hemåt.....
Kvällarna var mörka och varma även om man anade att hösten var på gång.....
Fanns det verkligen ett liv utanför sjukhusets sterila värld???
Under den här tiden kom jag ifrån allt som över huvud taget betytt något för mig tidigare.....
Musiken, vänner, jobb, hemmet....
Mina ensamma tankar var ofta mörka och jag sörjde allt som Mela inte kunde göra....
Var det ett liv att ligga så här???
Mina tankar snuddade oftare och oftare vid döden men det kändes så tabu att jag inte vågade dela de med någon.....


RSS 2.0