Kapitel 50: ATT FINNAS TILL FÖR ALLA.......


Det är svårt att kunna finnas till för alla och under den här tiden kände jag att jag svek alla....
Mela hade inget val därför valde jag att tillbringa all tid jag kunde med henne....
Lillasyster Ebba mådde också dåligt, både av sina ätstörningar och hela situationen som vi var i....
Jag ville att hon skulle komma ner till Uppsala ett tag....
För att få vara med mig och Mela...
Jag ordnade så att hon skulle kunna plugga på sjukhusskolan (hon gick då i 9.an)

Det skar sig på en gång hon kom ner...
Hon ville INTE vara på sjukhuset (hon fick ångest) och jag ville inte lämna henne själv på hotellet....
Hon ville gå på stan med mig, titta efter examenskläder och umgås med mig och jag skyndade på henne för att inte lämna Mela själv för länge....
Då tyckte Ebba att jag svek henne och sa att hon ville åka hem....

Sonen fick ta ett större ansvar än han skulle behöva...
Han flyttade hem igen för att ta hand om hundarna och Ebba, sköta firman och hemmet....
Mannen pendlade så ofta han kunde för att vara med Mela och mig....
Han visste ju hur dåligt jag mådde av att vara själv där och speciellt när vi fick bråka med personalen i stort sett varje dag.....
Han var ofta grå av trötthet och varje gång han skulle sätta sig i bilen för att köra till eller från Uppsala var jag orolig för att han skulle somna vid ratten.....

Det dåliga samvetet fanns hela tiden men jag skulle göra likadant igen om jag måste....
Mela hade inget val, alla vi andra hade det ,och därför var mitt val att vara hos henne mest....


RSS 2.0