Kapitel 81: FLYTTEN......

Personalen på IVA tyckte att Mela blev allt starkare trots att hon behövde respirator.... eller hemska tanke, tyckte de att hon var färdigbehandlad så långt det gick och att hon nu fick vänta ut sin tid på en "vanlig" avdelning för att inte ta upp en av de få platserna som fanns på IVA....
Jag vet inte om jag höll med om att hon var riktigt färdig för att vårdas på en "vanlig" avdelning men vågade inte visa min oro för Mela....
Som om hon inte märkte den ändå??

Den 4 september blev det då hastigt bestämt att hon skulle flyttas till lungavdelningen....
De hade förberett en sal med personal som skulle finnas på rummet dygnet runt och de lovade att personal och läkare från IVA skulle finnas till hands närhelst de ville.....

Mela såg liten och sammanbiten ut när det var dags för avfärd....
Så rädd och fylld med ångest att det gick att ta på den....
Hon kände lungpersonalen sen tidigare men de hade inte jobbat med en resp-patient på det här viset förr och deras osäkerhet spred sig till både Mela och mig........
Från den här dagen lämnade jag aldrig sjukhuset mera....
Jag sov i en av dagrummets sängar på nätterna och fanns tillgänglig dygnet runt........
Även Mannen tillbringade allt mera tid på sjukhuset och vi lämnade ALDRIG båda hennes rum samtidigt....


RSS 2.0