Kapitel 13: GÖTEBORG....

Framme på Sahlgrenska började den tid som små småningom skulle leda till Michaelas förfall och död......
Vi hämtades av ambulans på ett flygfält utanför stan och rullade mot sjukhuset....
Väl framme installerades hon i ett pyttelitet enkelrum på den avdelning som tar hand om de patienter som är hjärt och lungtransplanterade...
Vi har varit här förut eftersom Michaela "prövades" om hon var tillräckligt dålig för att sättas upp på väntelista för lungtransplatation, men hittills har hon varit för frisk...
Då har vi bara suttit i väntrummet på avdelningen eftersom det är väldiga restriktioner och slussar mellan rummen för att inga bakterier ska snurra runt på avdelningen...

Jag fick inte heller vara hos Michaela på nätterna utan bodde i ett "anhörighus" på sjukhusområdet.... Det var jättefint på alla sätt med eget rum men gemensamma sällskapsrum och kök där man kunde laga mat...
Michaela tyckte det var jobbigt att vara ensam på nätterna men vi hade en ritual varje kväll...
"Mitt " rum hade fönster mot det rum som Michaela hade (Fast det var en bit emellan) och varje kväll när jag kom till anhörighuset ställde jag mig i fönstret och blinkade med fönsterlampan. Då svarade Michaela genom att blinka med sin...
På så sätt visste hon att jag kommit fram (hon visste att jag tyckte det var otäckt att gå ensam i sjukhusområdet mitt i natten) Jag gick ju sällan före elva, halvtolv på kvällarna så det var duktigt mörkt i mitten av augusti...

Vi tillbringade dagarna med att spela kort, lösa korsord och spela dataspel...........
Här blev hon kopplad till en elsug som hade laddningsbara batterier och även om de inte räckte så länge kunde vi ju ialla fall förflytta oss ut på balkongen och koppla in den i ett eluttag där.....

Dagen då lungan skulle "limmas" kom och doktorn som skulle göra det hade inte gjort det förr....
Det skulle gå till så att ett ämne sprutades in i slangarna som satt i bröstkorgen..... Detta ämne skule framkalla en inflammation i lungvävnaden som skulle göra att lungbladen klibbas ihop med varandra och därmed förslöt hålet.....
Det skulle göra ont efteråt (som alla inflammationer) men förhoppningsvis skulle man kunna ta bort slangarna inom några dagar....
Det var vad man trodde.............


RSS 2.0