Kapitel 12: VÄNTAN.......



Hålet i Michaelas lunga ville inte läka själv......
Hon installerades på ett enkelrum och hade det ganska bra ändå trots at hon satt fast vid sugen i väggen.
Jag var där på dagarna (jag var sjukskriven från mitt jobb) och Sonen, Mannen och hennes pojkvän höll henne sysselsatt på kvällarna.... Hon behövde mer och mer saker hemifrån så rummet såg till slut ut som ett typiskt tonårsrum med dator, CDspelare, filmer, böcker, kläder, video och symaskin (!!!!) ( Hon skulle laga kläder åt pojkvännen) 

De flesta sjuksköterskor som jobbade på lungkliniken var unga tjejer som snart blev Michaelas kompis....
Det var ju mest gamla människor som vårdades där så Michaela var en frisk fläkt...
En av "syrrorna" brukade dra medicinvagnen till hennes rum när hon skulle göra kvällsdoserna till de andra patienterna för att lyssna på hårdrock (Det fanns fler än Michaela som gjorde det)

Dagarna gick och hon fann sig i situationen.... Utanför fönstret var det full sommar och här satt hon bunden till ett rum utan att komma ut... (förutom korta perioder då man kunde koppla sugen till en lufttub men den  räckte kanske en halvtimme)

Hon tillbringade 5 veckor på lungkliniken innan vi skickades vidare till Akademiska Sjukhuset i Uppsala....
Flera läkare som undersökte men ingen kunde göra något åt det... Tillbaka till vårt sjukhus igen och efter några dagar bestämdes det att vi skulle flygas ner till Sahlgrenska Sjukhuset i Göteborg.... Där kunde det kanske "limma" ihop lungan.
Michaela har flugit många gånger förr men inte fastspänd på en bår, liggandes i ett ambulansflyg....
Det var Michaela, en narkosläkare, en sköterska, två piloter och jag, sen var planet fullt...
Det bullrade hemskt i planet och de andra hade lurar med headset för att kunna prata med varandra men inte Michaela och jag... Inte ens Mp3 hördes.....
Hon utvecklade stark ångest för att flyga efter det här.....


RSS 2.0