Kapitel 11: "JAG FÅR INGEN LUFT"



Helgen tillbringade Michaela med pojkvännen..... Hon tyckte att det kändes tätt i bröstet men var ju van vid att må sämre på våren då pollensäsongen rasade som värst.
På tisdagen skulle Mannen och jag åka till Stockholm för att se Cher på Globen. Vi hade inte varit iväg på tu man hand på åtskilliga år så vi hade bokat både tåg och hotellrum och såg fram mot ett dygn bara vi två..............
Det var första och sista gången jag vågade lämna Michaela ensam....

Konserten var fantastisk likaså dygnet på hotellet och strövandet i stan i väntan på att tåget skulle gå hemåt på onsdagseftermiddagen...

DÅ RINGER SONEN.....

Jag har ringt sjukhuset..... Michaela får ingen luft och har panik!!!!!!! Jag kör henne dit nu....

Där sitter vi 20 mil hemifrån, inget tåg går tidigare och vi är totalt maktlösa.
Minuterna släpar sig fram och jag försöker febrilt få tag på "vår doktor" i Uppsala så hon kan ta kontakt med läkarna på vårt hemsjukhus...
Men hon är på kongress i Europa och ringer upp mig en stund senare.....
Hennes aning om diagnos är phneumotorax, alltså att det finns ett hål på lungvävnaden som gör att lungan sjunker ihop som en trasig ballong och luften kommer ut i bröstkorgen och bildar ett tryck över bröstkorgen....

Inte känns det bättre att få den diagnosen när vi är så långt hemifrån och jag förbannar mig själv för att så här går det när man är egoist och åker iväg på egen hand........

Många timmar senare (kändes det som) är vi äntligen på plats på sjukhuset och hos Michaela....
Den Michaela som Sonen beskrivit som helt panikslagen (han visade rivmärken på dörrarna i bilen) och hyperventilerande såg förhållandevis fräsch ut i sjukhussängen...
Hon hade fått syrgas som gjorde det lättare att andas och röntgenbilderna som tagits visade  att "vår" doktors diagnos stämde.

Höger lunga var helt punkterad och där den borde synas på bilden fanns bara ett svart tomrum....
Hennes första kontakt med IVA (Intensivvårdsavdelningen) var därmed fakta....
Där fick hon en stor dos lugnande och smärtstillade men fick ändå panik när hon måste ligga ner....

"Jag får ingen luft, Jag får ingen luft" sa hon hela tiden.....

En tjock nål (modell stoppnål men längre)  med slang på höggs in vid revbenen på höger sida och ljudet när den nådde bröstkorgen och det luftfyllda "hålet" kan bara beskrivas som ett dovt plopp......
Genast kunde den ihopsjunkna lungan fyllas igen och Michaela sög girigt i sig luften som hon fick....
Hon var helt slut sen efter allt lugnande...

IVA-läkaren kopplade slangarna som han sytt fast i bröstkorgen till en sug som skulle se till att lungan inte föll ihop igen.
Hon fick tillbringa natten på IVA för att sedan bli inskriven på lungkliniken bland mest gamla människor med lungcancer och KOL.
Oftast läker en phneumotorax ut av sig själv och det var vad vi trodde att den skulle göra...................


RSS 2.0