Kapitel 53: LÅT MIG FÅ SOVA......

Ur dagboken:

2/6 Fredag

I morse var det ganska tyst på grävmakinerna...
Då vaknade jag i stället klockan 7 av 21 kanonskott!!!!
Tydligen nån "sed" som finns för studenterna vis universitetet....
Ringde och väckte Mannen, duschade, käkade frukt och gick iväg till sjukhuset...
Det var varmt väder och solsken faktiskt.....
Har alltid fjärilar i magen innan jag får se Mela trots att jag ringer innan jag går för att kolla hur natten varit så vill jag SE henne själv....

Hon sov när jag kom vid 10-tiden...
Blodtrycket var jättehögt... Kring 200 men pulsen var låg...
Läkaren trodde att det var en biverkning av de nya antibiotikat de satte in på dan i går..
CRP hade minskat med hälften men Mela är trött....
Hon STOD och sov i tuban (ett vippbord som man spänns fast i för att komma upp stående när inte musklerna bär en)
Hon verkar inte ha nån som helst gaist kvar...
Vill helst sova hela tiden....

Jag som tydligen har ett jävla jättehav till tårkanaler som förstås svämmade över sa till henne: "Nu får du bestämma dig...
Antingen bestämmer du dig för att klara det här  eller annars bestämmer du dig för att INTE klara det här....
Din kropp har redan bestämt sig för annars hade ALDRIG klarat den sista månaden.....
Nu får ditt huvud bestämma resten"

Jag tror att hon lyssnade för hon fick en liten annan blick i alla fall...
Psykiatern jag hade tvingat dit verkade ha noll koll....
Tyckte att Mela skulle ha någon som satt hos henne jämt i stället för piller.....

SOM OM JAG INTE GÖR DET DÅ?????

Till slut skrev hon ut ångestdämpande i alla fall

Mela klagade på huvudvärk under kvällen....
Nattade henne vid 20.00 och hon sov när jag gick vid 21.30

Jag skrev en dikt när hon hela tiden bad om att få sova......

Snälla låt mig få sova....
 jag har inte tid att ligga här och vara vaken.....
Jag har så mycket att göra...
Jag ska träffa kompisar, plugga, resa, shoppa, skratta, leva och ha kul....
Det kan jag bara göra i drömmarna...


RSS 2.0