Kapitel 65: LÅT MIG SOVA.....


Torsdag 15/6

Vaknar återigen med den jävla klumpen i magen... Skäms för att jag tyckte det var skönt att vara hemma.....
Fullt sysselsatt kunde jag koppla bort tankarna på Mela i längre perioder...
Mela sover när vi kommer, det vill hon helst göra hela tiden och hon vill helst ligga med fördragna gardiner hela dagarna...
Allt hon måste göra nu får vi tvinga henne till...
CRP är nere på 44(bra) och så bra njurvärden (Krea) som hon har nu det har hon inte haft på flera år...

Mannen och jag pratade om hennes motivation under frukosten. Vi känner båda att det inte är läge att åka hem på måndag om det inte blir ändring på hennes vilja..
Mannen pratade med henne om det och hon säger att hon inte orkar mera, att det är så jobbigt men hon är så rädd för att dö....att inte få träffa oss igen....

När vi frågar henne om hon vill kämpa för sin egen skull eller för våran svarar hon att det är för vår skull.......
Jag sa att jag inte vill höra att det är för vår skull.....Hon måste kämpa för sin egen skull...
Annars kommer hon att tyna bort som en grönsak här....
Jag mår så jävla skit och vill bara gråta...... 

Jag VILL inte mista henne.... Hon är min högra sida, min hjälte, min styrka....
Kommer inte att klara mig utan henne.......


RSS 2.0