Kapitel 6: SKOLAN


Trots alla mediciner, sjukgymnastik, läkarbesök och behandlingar så hade Michaela det ganska bra........... Hon kunde leva ett normalt liv i sina ögon.......
Vi reste utomlands minst en gång om året, hon gick i skolan (även om hon inte orkade vara där hela dagarna) och klarade betygen för att komma in på det program hon ville på gymnasiet, hon umgicks med vänner, skaffade pojkvän, tatuerade sig, piercade läppen (trots mina protester)
Hon var så otroligt levnadsglad och smittade alla med sitt stora leende och klingade skratt.........



När hon började gymnasiet och Hantverksprogrammet med textila designer (hon älskade att rita kläder och sy upp de)
började den bästa tiden i hennes liv tror jag...........
Hon kom i en klass som hon stortrivdes i, lärare som brydde sig, ämnen som hon gillade....
Michaela växte så otroligt  som människa de åren.........Trots att hon blev sämre i sin sjukdom så vägrade hon att inte hålla samma tempo som sina friska klasskompisar.........
Var hon så dålig att hon måste vara hemma nån dag så var hon inte glad.......
Och slet dubbelt så mycket när hon kom tillbaka



RSS 2.0