Kapitel 87: ÅTER I DÖDENS VÄNTRUM....


Klockan två på eftermiddagen var alla apparater utom syrgas och respirator bortkopplade.....
Dr L hade lovat Mela tidigare att hon inte skulle behöva ha andnöd och ångest.....
Hon blundade mest hela tiden men tittade upp och nickade till sin storebror när han och lillasyster kom in i rummet...

Jag satt vid hennes sida, höll hennes hand men pratade inte...
Lillasyster satt tätt intill och smekte hennes hand...
Vi satt nu oåterkallerligt i Dödens väntrum och väntade på att hon skulle bli inropad....
Den här gången var hon tvungen att gå in själv....

Vi som hela tiden funnits vid hennes sida vid alla undersökningar, behandlingar och operationer..
Vid glädje och sorg 0ch vid hennes födelse skulle nu behöva se henne ta det största steget själv... Det från livet....

Dr L hade ringt hem till sin familj och sagt att hon skulle bli kvar med Mela hela natten.....
Men hon hade inte räknat med Melas otroliga viljestyrka...
När hon väl hade bestämt sig skulle det vara på en gång.....

DR L gav henne med jämna mellanrum lugnande och ångestdämpande medicin annars höll hon sig i bakrunden och lät oss vara ensamma med Mela....

Melas favoritmusik spelade vi på repeat och allt var lugnt och stilla....

Ca 16.15 Fredag den 29 september 2006 öppnade hon sina vackra blåa ögon för sista gången och hennes fångade själ var fri......


RSS 2.0