Kapitel 45: DÖDENS VÄNTRUM...


Ur dagboken:

Återigen sitter jag i CIVAS förbannade "väntrum" för att få komma in till Mela....
De har all makt och jag ingen om NÄR man får besöka sina anhöriga här....
Jag kan förstå nersövda patienter som inte är så medvetna om att de har besök men Mela är oftast vaken och full av ångest....
Hon räknas som vuxen men är i sin rädsla och utsatthet som ett litet barn som BEHÖVER trygghet från de hon känner...

En stor väggklocka sitter på väggen här och sekunderna släpar sig fram med ett tickande som ekar i huvudet...
TICK-TACK, TICK-TACK, TICK-TACK....
Jag hatar den jävla klockan och det förbannade väntrummet......
Hur många har suttit här och väntat och väntat i all oändlighet i Dödens väntrum????

De säger att hon sover än och att det varit lugnt men jag kan inte koppla av innan jag sett henne....
Hur ser stomin ut och hur kommer hon att ta det när hon får reda på det?



RSS 2.0