Tinelin

Jag ser dem omkring mig....
Med barnvagnar skyndar de mot förskola och jobb....
De köper villa och gifter sig....
Andra gör karriärer på annat håll......
Reser mycket.....
Har flyttat från stan.....

Gemensamt är att de alla varit dina klasskompisar......
Kan inte låta bli att jämföra dem med hur du kunnat haft det om du bara fått chansen att leva...
Hur hade ditt liv formats och levts?

Förmodligen lika intensivt som du levde fast du var svårt sjuk...
Bara mycket friare och mindre ångestfullt.......
Hade du haft barn?
Var du den designer du hoppades på att bli?
Hade du bott i den våning med runda väggar du bara SKULLE ha?
Hade du mött den stora kärleken sedan ditt hjärta blivit krossat den där sommaren?

Jag blir smärtsamt medveten om att du inte längre finns här varje gång jag möter dina gamla klasskompisar och speciellt denna dag som var den kallaste dagen 1985 när du kom till oss...
Som en ängel till låns.....

Vi firar dig som vi alltid har gjort....
Med prinsesstårta på din 27:e födelsedag.....

Vår vackra Mela är numera en av himlens allra vackraste änglar men för oss finns du ALLTID nära......
Älskar dig för evigt ♥♥♥

Efter en dag i skolbänken om Samverkanavtal och arbetsmiljölagar
 orkar jag bara ge er detta underbara motto


Funderar faktiskt på att måla den på väggen...

Tack för idag : )

När Mela dog och vi satt i det lilla väntrummet på IVA tillsammans med Melas doktor pratade hon med oss om alla saker vi nu måste gå igenom för första gången utan henne... Den första julen, den första födelsedagen, den första semestern osv.....
Det absolut svåraste var nog den första julen... Dels kom den bara månaderna efter att hon gått bort, dels är julen den högtid som borde sammansvetsa familjerna mest.....

Den här julen är den första julen utan mamma....
Trots att hon inte var medveten under förra julen satt jag ändå hos henne, pratade och höll henne i handen...
Det enda viv et är att vi alla någon gång under livet kommer att uppleva den första gången utan någon som vi är vana att ha intill oss....

Den här sången skrev jag för fem år sedan den första julen utan Mela och den är till alla er som går igenom samma sak......

Ta hand om varandra så länge ni kan......

Den vackraste stunden i livet var den när du kom
och allt var förbjudet
och allt som vi gjorde den stunden vill jag göra om
för det ekar i huvet'
och det blod som jag trodde var stilla det fick du att rinna,
den uppgivna röst som jag nyttjat så illa fick du att försvinna


 Och den jävligaste stunden i livet var den när du gick
och allt var förlorat
O där satt jag med mina grön-bruna ögon och såg med blåögd blick
allt jag hade förstorat

Kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt
graderna sjunker så fort överallt
och det hjärta som skulle bli ditt på nåt vis
det fryser nu sakta till is

Men den vackraste stunden i livet var den när du kom...


Lars Winnerbäck Kom änglar

 

........Den kallaste dagen det året föddes du.......
Liten med massor av svart hår.......
Vår efterlängtade lilla dotter......
I 21 år, 8 månader och 29 dagar fick vi vara dig nära.............

Nu undrar jag......
Finns det Prinsesstårtor i himlen?
Kan man fylla år där?
Hos oss firar vi i alla fall den 18 Februari precis som vi gjort i 25 år......

GRATTIS ÄLSKADE SAKNADE MELA PÅ DIN 26-ÅRSDAG.........



Du fattas oss så............

Jag vet inte om det är för att jag skriver mycket om mamma nuförtiden eller om det jag skriver bara är läsvärt för mina besökare har tredubblats den sista tiden......
Det är jätteroligt tycker jag även om jag i första hand skriver blogg för min egen skull som ren terapi.....

Idag när jag öppnade tidningen en tidig måndagsmorgon möttes jag av en liten familj där mamman väntade på ett nytt hjärta efter en svår hjärtsvikt hon fått under graviditeten.......
Minnena kommer tillbaka till den dagen Mela hamnade på väntelistan för att få nya lungor..........
Äntligen skulle hon få ett nytt liv....
Ett friskt liv...........

Det fanns liksom inte i min värld att hon skulle dö i väntan på nya lungor.......
Att det inte fanns tillräckligt med donatorer...........

Den i början förväntansfulla längtan...
Som gick över i den nervösa längtan.........
Som sen blev den rädda längtan.....
Och till slut den enda längtan........

När dagar blev veckor, veckor blev månader och månader till år.............
När hopplösheten infann sig, hälsan vacklade och rädslan för att dö gick över i längtan.........

Ibland tycker jag att koordinatorerna vid transplantationsavdelningarna tar det alldeles för lätt.........
Det är klart att de ska peppa och ge förhoppningar.........
Men jag tycker att det viktigaste de ska ge är ärlighet..........

Nu hoppas jag att den här lilla familjen har mera tur än Mela.........
Trots att donatorerna minskat i Sverige...........
För vad vore livet för en svårt sjuk människa om inte hoppet fanns?
Även om det ser väldigt becksvart ut finns ändå ordet kanske............

Jag önskar de all lycka och påminner alla som inte redan har att ta ställning i donationsrådet..........

www.livsviktigt.se

 

29 SEPTEMBER 2006 KL 16,15


Den dagen som inget någonsin mera blev sig likt.......
Du fattas mig mer än nånsin
Den som säger att tiden läker alla sår har aldrig fått hjärtat sargat.......

Feels like home ur filmen "Allt för min syster"

  Nu har det landat en ängel
hon la sitt liv i min famn
I hennes ögon kan kärleken le
en verklighet
som bara änglar kan se

Tittade på en dokumentär häromdagen om Candrah som skrev till socialstyrelsen för att få rätt att dö.....
När hon äntligen fick klartecken började hon fundera på helt oviktiga saker som att hon inte skulle hinna äta upp lammsteken som låg i frysen, eller om hon måste avbeställa tandläkartiden när hon skulle dö.......
Hjärnan är nog så funtad tror jag.......
Jag trodde dessutom att den skulle ta hårt på mitt psyke efter Melas tid på sjukhuset och hennes längtan att inte behöva vara med längre men det var så självklart att Candrah skulle få fatta ett eget beslut i den situationen att jag bara beundrade henne för hennes mod...
Jag förstod också då att Mela hade samma mod hon med när hon tog sitt beslut om att avbryta sina behandlingar när hennes kropp var för sjuk för att leva det liv hon ville leva....
De var båda starka människor i svaga kroppar......

Har tömt min gamla trasiga laptop på ovärderliga bilder och måste bara
visa er dessa sköna bilder av en riktig Rockbitch á la Mela......
Ser ni attityden???
Den hade hon in i det sista
Hon kom. levde och dog som en sann Rockbitch <3<3<3

Idag burrade jag ner mitt ansikte i en stor bukett nyutslagna vitsippor.....
Drog in ett långt andetag och njöt av hur doften kittlade mina sinnen.....
En svag doft av hopp, ljusa nätter och ljumma vindar.........



En citronfjäril dansade omkring mig i solen och jag tar det alltid som en hälsning från Mela som säger;
"Mamma njut av våren, du får, törs och kan......
Glöm den jobbiga våren och sommaren 2006.......
Jag finns alltid omkring dig dansande som den gula citronfjärilen, som de lena vindarna, som doften av torrt gräs, i svalorna, som musöronen på björken och som i den bukett med vitsippor du nyss plockat"




Ni som känner mig vet att jag har svårt att njuta av den årstid jag alltid längtar till mest - våren- efter den sista sommaren med Mela.
Men jag försöker.......innerligt

Idag fyller Mela 25 år......



Jag kan inte förstå att hon inte finns hos oss......
Med sitt stora leende och glittrande ögon......
Ätandes prinsesstårta utan marsipan.......
Fyller änglar år??
Vi firar i alla fall dig idag......
Med ett restaurangbesök OCH prinsesstårta......
Om du vill och kan får du gärna vara med.....

Grattis Gumman
Puss

Jag känner i mitt hjärta att Mela finns så oerhört nära oss hela tiden..
Hon skrev ett SMS till oss alla i familjen mer än ett år innan hon dog att hon alltid kommer att vara med oss på ett eller annat sätt....
Igår pratade jag en lång stund med henne och sa: "Du som fixar allt kan du inte fixa så att min röst håller i kväll"...
Nervös var jag inför kvällen....jag som aldrig är nervös för ett framträdande...
Men jag hade bestämt mig.....
Jag skulle klara kvällen eller lägga av med sången......

Jag kände trevande på rösten...
Vi hade en back-up plan Fröken Piano och jag, med långa intron, många solon och flera pauser....
Men kvällen flöt på och rösten kändes starkare och starkare...
Jag litade på mig själv igen och känslan var härlig.....
Mot slutet kändes det precis som vanligt.......



Tro kan förflytta berg sägs det........
Jag tror att Mela hade ett finger med i spelet...
Sån var hon, ÄR hon, för hon finns här varje dag.......

Älskar Dig- Saknar Dig.....varje minut

Har suttit och testat lite i moviemaker och satt ihop en liten musikvideo : )
det är jag och Fröken Piano som spelar live en kväll på Baren (därav lite slammer och sämre ljud)
OBS detta är en test bara så jag vet hur jag ska göra i fortsättningen.....

Bilderna är från Melas arkiv....
Håll tillgodo........

Ännu en månad har runnit iväg och höststormarna ligger på lut bakom knuten........
Om drygt en månad kan den första snön ligga vit på marken...
Själv har vi genomfört ännu en årsdag av saknad efter Melan...
Jag trodde inte det var möjligt att sakna en människa så mycket som jag gör......

Igår hände en häftig grej som ännu mera övertygade mig om att hon följer oss hack i häl på den andra sidan..
Jag skulle hämta ut Sonens telefon från reparation och hade stängt av radion i bilen...
Jag lyssnar alltid på radio inte CD när jag kör bil, ,men musiken föll mig inte i smaken så jag körde i tystnad med mina egna tankar i stället....



På väg upp i parkeringshuset startade dock CD-SPELAREN!!!! Med låten "Last Goodbye" som INTE var den senaste låten Mannen lyssnade på i söndags.......
En snabb blick på klockan som visade 16.12....

Jag ringde Mannen för att fråga honom om vilken tid Mela dog.... kvart tjugo över fyra, svarade han....
Jag började skratta i bilen på parkeringshuset.....
Folk tyckte väl jag var tokig....
Men Mela var så envis så hon har väl helt enkelt lärt sig att ta kontakt när hon vill.....
Hon hade ju lovat oss det........

En sorglig dag blev plötsligt mycket lättare att ta sig igenom när jag vet att Mela finns vid min sida ofta, ofta....
Jag pratar med henne och får inget svar men ser för mitt inre hur hon gestikulerar och skrattar med......
och en dag kommer jag att få stå öga mot öga med henne det är jag säker på...........

Sov gott

Munnen kan skratta
Ögon kan le
Men sorgen i hjärtat
kan ingen se....

Saknar Dig så..........