Tinelin

Jag vet inte om det är för att jag skriver mycket om mamma nuförtiden eller om det jag skriver bara är läsvärt för mina besökare har tredubblats den sista tiden......
Det är jätteroligt tycker jag även om jag i första hand skriver blogg för min egen skull som ren terapi.....

Idag när jag öppnade tidningen en tidig måndagsmorgon möttes jag av en liten familj där mamman väntade på ett nytt hjärta efter en svår hjärtsvikt hon fått under graviditeten.......
Minnena kommer tillbaka till den dagen Mela hamnade på väntelistan för att få nya lungor..........
Äntligen skulle hon få ett nytt liv....
Ett friskt liv...........

Det fanns liksom inte i min värld att hon skulle dö i väntan på nya lungor.......
Att det inte fanns tillräckligt med donatorer...........

Den i början förväntansfulla längtan...
Som gick över i den nervösa längtan.........
Som sen blev den rädda längtan.....
Och till slut den enda längtan........

När dagar blev veckor, veckor blev månader och månader till år.............
När hopplösheten infann sig, hälsan vacklade och rädslan för att dö gick över i längtan.........

Ibland tycker jag att koordinatorerna vid transplantationsavdelningarna tar det alldeles för lätt.........
Det är klart att de ska peppa och ge förhoppningar.........
Men jag tycker att det viktigaste de ska ge är ärlighet..........

Nu hoppas jag att den här lilla familjen har mera tur än Mela.........
Trots att donatorerna minskat i Sverige...........
För vad vore livet för en svårt sjuk människa om inte hoppet fanns?
Även om det ser väldigt becksvart ut finns ändå ordet kanske............

Jag önskar de all lycka och påminner alla som inte redan har att ta ställning i donationsrådet..........

www.livsviktigt.se