HÖST HOS TINELIN.....




De sista kämpande tunna blomknopparna har fått lämna sin näringsfattiga jord och lagts på komposten för den sista vilan......
Krukorna är urspolade och står upp och ner och torkar i höstsolen......
Utemöbler och dynor är inplockade och gräsmattan har fått sin sista klippning för  år......
Gräsklipparen och trimmern är rengjorda och undanställda i väntan på en ny vår........
Timern på utebelysningen är ändrad så att gården inte behöver ligga i mörker strax efter sju........
Dammen är tömd och pumpen rengjord.........
Luften är klar och kylig trots att solen skiner..........

Farväl sommaren, välkommen hösten.........



INGEN ÅTERVÄNDO..........




Fredag igen.....
Den här veckan sa bara svisch.......
Nu går vi in i sista veckan i augusti, sista veckan av sommaren som aldrig riktigt blev och dörren står helt plötsligt på mer än glänt till hösten....
Svalorna har flyttat, jag har i alla fall inte sett de på en vecka, löven gulnar, vindarna blir lite kallare även om dagen har bjudit på riktig varm och fuktig sensommarvärme.....
Kvällarna är mörka och timerna i fönstren har fått ställts om......

Återigen har en sommar bara passerat och jag har inte hunnit med...
Känner mig liksom lurad.....
Brassestolarna hånler åt mig varje gång jag öppnar bakluckan på bilen....
Jag tänkte ju att jag skulle hinna med några fler bad vid stranden vid sjön.....

Idag köpte jag regnställ och höstblommor......
Sommarblommorna hänger ledsna och trötta i sina krukor så medvetna om att de gjort sitt...
Medvetna om att vila under ett kallt vintertäcke i komposten för att bli jord åt sina avkommor......

Tja, melankolisk igen....
Jag gillar ju alla årstider på sitt sätt men vemodet finns som en klump i magen när sommaren drar sin sista suck....



TANKAR.......



För fem år sedan var sommaren lika varm som denna....
Den tillbringade jag på olika intensivvårdsavdelningar med Mela....
Pendlandes mellan hopp och förtvivlan, skratt och gråt medan solen värmde, fåglarna kvittrade och semesterrusiga människor passerade den lövtunna vägg som finns mellan liv och död....
När sommaren var slut dog också det sista hoppet för Mela och medan fåglarna flyttade söderut en efter en, när löven började skifta i färg och vindarna blev lite kallare orkade hon inte mera..........

Förra sommaren var också varm och fin.....
Den sommaren knöt jag åter kontakt med intensivvården, olika vårdavdelningar, djup förtvivlan och en gnutta hopp som snabbt raderades.....
Mammas cancer var obotbar och den varma sommaren övergick i ljummen höst som blev iskall vinter medan folket levde som vanligt utanför den tunna väggen mellan liv och död......
Mamma bröts ner fort och när annandagjul var över gav hon upp........

Den här sommaren har också varit varm och fin hittills.....
Förutom Stors hastiga insjuknande med täta djurdoktorbesök borde jag inte ha något annat att oroa mig för....
Men ändå är jag så rastlös....
Väntar, iakttar, observerar min omgivning....
Jag har så svårt att njuta av den här årstiden nuförtiden....
En stor klump av vemod följer mig på samma sätt som transtråket cirklar sig uppåt för att bryta upp när hösten nalkas....
Som när löven skiftar i färg och dagarna blir kyligare.......
En obestämd känsla i magen som inte ger mig ro.......

Jag vill samla de vackraste minnena som snäckskalen på stranden....
Men de trasiga, spruckna, smutsiga skalen följer också med och det går inte att rensa bort dem...
Så jag får leva med vemodet, det är en del av mitt liv på både gott och ont.....



MELANKOLISKA TANKAR......





Jag tyckte att det nyss var april...
Och längtade efter värmen, sommaren, ljuset och semestern.......
När björkarna hade musöron, när vitsipporna lyste vita i skogsdungarna, när tranor och sädesärlan åter gladde oss med sin ankomst...

Jag tyckte precis att det var maj.....
När kvällarna blev längre, fåglarna aldrig tystnade, gullvivor doftade och vinterkläderna åkte av för gott.......

Jag tyckte att juni nyss startat......
Med syrener, liljekonvaljer, skolavslutningar, vårrusiga studenter och hela sommaren framför oss......

Idag är det midsommarafton.....
Sommarsolståndet är passerat så ljusare dygn blir det inte i år......
Hela juni har i stort sett passerat och jag lät det bara ske.....
Jag som SKULLE njuta den här våren......
Eller gjorde jag det och inte märkte det???

Tänk om man kunde stanna tiden så att man verkligen tvingade sig själv att ta vara på varje ögonblick.
Låter jag melankolisk??
Ja, jag är som koltrastens sorgsna melodi...
Det gör ont i mig när sommaren är som vackrast...
Fastän det är den tid på året jag längtar till mest har jag så mycket smärta inom mig förknippat med sommaren.

Så liksom koltrasten sjunger jag ur mig sorgen och njuter som om den sista sommaren är kommen......

HA EN SKÖN MIDSOMMAR 




FARVÄL TILL SOMMAREN....



När Sonen skulle födas med planerat kejsarssnitt fick jag själv välja datum....
Den sista augusti eller första september......
Vi valde den sista augusti då den månaden fortfarande är en sommarmånad....
När man väl kommit in i september är det höst för mig....

Det spelar ingen roll att solen fortfarnade värmer, att man kan ha shorts och vara utan jacka och strumpor...
Det LUKTAR höst, solen blir blekare, getingarna aggresiva och blommorna ORKAR inte mera hur gärna de än vill...
Mörkret släpper taget sent på morgnarna och kommer krypande tidigt på kvällarna...

Svalorna har lämnat oss sen flera veckor tillbaka, jag har sett det första transtråket och häromdan samlades en stor flock flyttfåglar för att tillsammans söka upp värme och sol på sydligare breddgrader......

Nu är det inte så att jag inte gillar hösten....
Jag älskar att tända ljus och krypa ihop under en filt en gråmulen dag då löven faller utanför fönstren...
Dricka en kopp the och försjunka mig i en bra bok....

MEN DET KÄNNS SÅ SLUTGILTLIGT!!!!!

Som att ta farväl till en vän på dödsbädden....
För även om den återkommer till nästa år känns det som hjärtat blöder av en obeskrivlig sorg när jag tvingas ta farväl av sommaren.....



RSS 2.0