I morgon öppnar vi dörren mot den första skälvande sommarmånaden och våren när den är som ljuvligast...
Jag älskar alla dofter och intryck som möter mig på färden mot jobbet...
Myllan, riseldar, vitsipporna som breder ut sig i skogsdungarna, fågelkonserterna, de första skira gröna knopparna som snart spränger grenarna, ljuset som vaknar tidigt och stannar kvar långt in på kvällen till koltrastens dova sång, värmen och fjärilarnas virvlande dans...

Just den här tiden på året finns bara hopp och förväntan....
Det som man väntat på alla mörka, kalla, gråa månader som passerat sen sist....

Visst syns skiten mera inomhus, det gör det och ogräset har fått upp växtkraften i rabatterna som gärna borde krattas men den ljuva känslan består ändå....

Så infinner sig plötsligt vemodet och bitterkänslan.....
Som strör salt på såren och lägger en tunn sordi över livsglädjen och bejakandet till våren...
För varje dag som våren exploderade gick Mela närmare höst, mörker och död...

För precis sex år sedan kom vi åkandes i ambulans genom ett festrusigt Uppsala i Valborgstid...
Så ovetande om att att denna vår, denna Valborg, denna ljuva sommartid var det den sista Mela någonsin skulle få uppleva.....
Så numera hyser jag hatkärlek till våren...
Jag vill för allt i världen inte vara utan den men hösten ligger hela tiden på lur runt hörnet...

Ha en skön Valborg och ta hand om varandra......

 

Efter en återigen hektisk vecka har jag faktiskt haft en lugn skön helg...
Stor svarade bra på medicinen och blev sitt vanliga glada jag...
Kommer förmodligen att efter återbesöket på torsdag rekommenderas att gå till sjukgymnast med honom för att försöka mjuka upp ryggen (han har vissa problem med att klia sig tex) men det får vi väl ta...
Är bara så glad att han kan stanna hos oss och må bra ytterligare en tid.....

Har börjat beta av mina utvecklingssamtal på jobbet och skönjer slutet den här veckan.... Skönt.... : )
Tinelinstadens Kaffelag vann det trettonde SM-guldet för första gången på tretton år så glädjeyran har varit total de senaste dagarna...
Sista matchen var inte nyttig för hälsan och pulsen låg en bra bit över det normala men det gav ju resultat....
Vi skjutsade hem Dottern och Myran senare på kvällen och tog en runda genom staden...
En vanlig ovanlig torsdag kantades vägarna av segerrusiga människor med flaggor och svart/röd/gula tröjor som sjöng och dansade, och tutande bilar i långa karavaner pyntade med flaggor och vimplar......
Helt otroligt magiskt var det att uppleva och det tog en timme att ta sig genom staden den kvällen...

Fredagen var det Pärlornas kväll....
Vi spelade och de dansade, precis som tidigare månadsdanser....
Något avslaget och med en Pärla som blev sjuk när han stod uppe hos oss på scenen...
Han brukar spela gitarr med oss men blev plötsligt blek, konstig och hopsjunken...
Trodde absolut att han fått en stroke och han blev skjutsad därifrån....
Otäckt var det och jag kunde inte riktigt släppa tankarna på hur det gått för honom så Mannen ringde honom igår och han sa att han mådde bra så vi får hoppas på det......

Helgen har jag tillbringat med Myran....
Dottern med Sambo ville ha en egen dag tillsammans och hylla guldhjältarna som hade ceremoni i City igår och jag och Myran stannade hemma....
Hon har vuxit så otroligt och är i allra högsta grad en egen individ med egen vilja, en stor portion charm och personlighet...
Med ett leende som smälter isberg.......
8 veckor idag....

Idag åkte jag, Dottern med Sambo och Myran till pappa Långt-Bort-I-Skogen för att fira hans födelsedag som var igår....
Så lugnt, skönt och med lagomt tempo har den här veckan också nått sitt slut och jag laddar för en ny...
Den sista veckan i den här månaden....
Så fort allt går...
Såg de första vitsipporna idag....
Man hinner inte med liksom.......

 

Det spelar ingen roll hur många gånger jag sätter på mig skämsstruten tiden räcker aldrig till numera att logga in på bloggen dagligen...Åtminstone inte för tillfället....

Sen sist har jag haft en väldigt sjuk Stor hemma....
Trodde faktiskt att han skulle dö ifrån oss....
Han haltade obestämt, hade svårt att ta sig upp när han låg ner, orkade knappt gå och skrek till av smärta vid vissa rörelser...

Dags att boka in veterinärbesök och där var vi igår...
Fyra timmar tillbringade jag och Sonen med en flämtade, stressande Stor och väntade på domen....
De hade upptäckt en tumör i testikeln och ville ta prover och röntgen för att se om det hade bildats metastaser i kroppen....
Det blev en nervös väntan....
Sonen och jag pratade om hur vi skulle göra om de upptäckte att cancern hade spridit sig....
Att inte var egoistiska och låta honom lida...
Men hur skulle jag kunna släppa taget om den trogna vän som är vår sista länk med Mela???
Hennes lyhörda fyrbenta kompis som kände in vibbarna om det var nån försämring på gång med Mela...

Usch, det var hemskt att vänta.....
När veterinären väl hade tid att prata med oss sa hon att alla blodprover var bra.....
Nu skulle hon bara se röntgenbilderna....

Ytterligare väntan och när vi gick in på rummet igen sa hon: Det finns flera förändringar i ryggen.......
Metastaser? frågade jag...
Nej, såna såg jag inga av så han kan nog leva med sin testikeltumör utan att den besvärar honom, sa hon....
Men däremot såg hon att det bildats benbroar över kotorna i ryggraden vilket gör att ryggraden till slut stelnar som om han vore stelopererad.....
Går det att smärtlindra, frågade jag....
Ja absolut och när smärtan avtar kan sjukgymnastik, lagom motion och några kilos bantning få honom att må hyfsat bra i fortsättningen....
Tack och lov....
Vår Stor är en överlevare och firar sin 11:e födelsedag idag. (med ben och gurka eftersom han inte får mera godsaker hädanefter) Och med två dagars maxdoser ser han betydligt gladare ut idag än igår morse och stegen ute var lite längre....

Så den här natten hoppas jag kunna sova.....
Den varan blev det inte mycket av förra natten då jag var uppe och tittade till honom flera gånger....

Hallå...
Här är jag....
Jag har inte varit sjuk....
Jag har inte varit bortrest.....
Men jag har varit oerhört frånvarande på bloggen....

Varför det kan man undra....
Jag HAR haft en del att göra på jobbet, det har jag men det är inget jag skyller på...
Jag har haft en osedvanligt lat och lite långtråkig påskhelg då jag sträcktittat på alla program jag inte hunnit se än...
Har helt enklet legat bänkad på soffan med datorn framför mig och tittat på Playkanalerna...
Inte ens då kunde jag logga in och blogga....

Skämsstruten på :(

Vad har då hänt sen sist??
En vecka och en dag sen....

Jo Kaffelaget slog ut fel Kaffelag och är nu i final : )
Magen blev bättre undan för undan och har nu fungerat felfritt sen skärtorsdagen...
Våren blev plötsligt iskall och blåsig som den bara kan vara på ostkustknölen....
Jag fick premiärgrillat kött hos Dottern på påskaftonen och fick snosa hejdlöst på Myran och Grodan...
Jag har hört tranorna, bofinken och sett vårens första blåsippa......
Jag har skrivit klart alla vårens utvecklingssamtal och börjar beta av de nästa vecka........
Jag har svurit över högar av hundhår och grus (läs stenar) som jag trampat in under fötterna......

Ja det var en del...
Nu väntar jag bara på att sädesärlan kommer (min naturlärare på högskolan sa alltid att den kommer den 10/4 så den har ju några timmar till på sig), att SM-hockeyfinalen börjar på TV och att det inte dröjer allt för länge innan jag tittar in här igen....

Ha de