VÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅR......
Jag älskar våren...
Egentligen.......
Men jag känner också svårmod.......
Melas sista vår var ångestfull och smärtsam....
Pendlingen mellan hopp och förtvivlan kämpade mot längtan till värme, torrt fjolårsgräs och tussilago...
Som pendlingen mellan vår ena dagen och full vinter nästa.....
Att inte tillåta sig att njuta för man bara går och väntar på att bakslaget ska komma......
Men idag har det varit ljuvlig vår.......
Bofinken sjöng på vovvarnas morgonpromenad, videkissarna vajade i vinden, krokusen blommade och vindarna var ljumma......
Hoppet kom tillbaka med en längtan inom mig...
En längtan till vad?
Karin Boye skrev en gång att det gör ont när knoppar brister....
Precis så känner jag den här årstiden....
En ljuvlig smärta som jag både vill ha bort och ha kvar......
Hoppsan vad djup jag blev idag men jag har såna dagar också.....
