Tinelin

Idag tömde vi mammas radhus.........
Nu gapar rummen tomma och ekande......
Kvar finns bara hålen i väggarna där tavlorna suttit och fettfläckar på tapeten i sovrummet där sängen stått.....
Tomt är förrådet som tidigare svämmat över av naturmaterial hon skapat i......
Tomt är garaget där vespan trängts med motionscykel och hammock......
Tomt är sinnet just nu också........
Tom, trött och totalt tömd på emotionella känslor........

Jag frös när vi åkte hem........
Inte på grund av kylan utanför.......
Nej kylan kom liksom innifrån och letade sig ut genom huden.......

Skitig kände jag mig också.........
Både bildligt och bokstavligt......
Den bokstavliga kunde jag duscha av mig men den bildliga smutsen dröjer sig kvar.........

Vi körde tre fulla lastbilsskåp med sopor till återvinningen............
Eller det som vi bestämde var sopor...........
Det betydde annat för mamma.........

Röda Korset kom och hämtade det som vi inte tyckte var sopor men som vi inte ville ha.......
Det blev en lastbil det med...........
Sånt som mamma brydde sig om men inte vi..........

Några lådor sparade vi........
Fotografier och en del saker som kan inbringa lite värde..........
Som om livet kan köpas för pengar.........

Slutligen tog vi de kartonger vi packat var och en med saker vi ville behålla för oss själv......
Kartonger med skiftande innehåll............
Jag vet inte vad min allra yngsta bror tänkte på när han enbart ville behålla pappersbakformar från Dollar store....

Som sagt var......
Kylan var påtaglig i Tinelin i kväll...........
Men då ringde telefonen........
Begravningsförättaren ville läsa upp vad hon skulle säga på onsdag och presentera musiken........

Jag och mina bröder hade satt ihop bilder på mamma från att hon var liten till hennes sista år......
Bilderna ska användas under begravningen.....
Dessa  bilder låg uppradade på diskbänken när telefonen ringde........
Medans förrättaren läste tittade jag på bilderna......
Jag blev varm inuti trots att tårarna rann........
Jag kände att orden hon sa kom direkt från hjärtat och det var som om hon kände mamma sedan länge.....
Och jag kände att mamma var där i köket, bland alla bilder kände jag att jag var glad att jag fått just henne till mamma.............
Och att hon finns med mig var jag än går och gör.......
För som mamma försvinner man bara inte.........