Tinelin

Ja då har ett år passerat igen och tittar man tillbaka (Vilket man aldrig bör göra) så finns det både söta och sura, rent av beska karameller jag tuggat på........
Stod faktiskt häromdagen och tittade på den stora årskalendern som sitter uppsatt på kylskåpet.........
Där om nånstans kan man läsa om hur hektiskt 2010 var.........

Året började med en strejkande hals och fullbokad spelkalender.......
Envis som jag är tvingade jag mina stämband att utföra under.....
Jag tvingades för första gången i mitt liv att ställa in en spelning då stämbanden gjorde revolt och tvärstrejkade......
2010 var början till ett genomslag för åtminstone Fröken Piano och mig så det var en riktigt söt karamell som jag hoppas räcker länge......

Våren kom och Dottern tog studenten......
Hon hade växt otroligt det sista året och var en strålande glad student i mitten av juni............
Under sommaren flyttade hon sen hemifrån och blev sambo väster om Tinelinstaden......
Mannen och jag blev själv i huset och kunde göra vad vi ville.......
Ytterligare en söt karamell.....

Strax efter midsommar dök den första beska karamellen upp.........
Mamma fick diagnosen tjocktarmscancer och hamnade på väntelista för operation.........
I slutet av juli opererades hon och fick möta många och tunga motgångar som jag skrivit massor av under kategorin Ufis.......

Hösten blev ett virrvarr av känslomässig berg och dalbana.......
När mamma väl hämtat sig någolunda från operationerna fick hon veta att det var metastasspridning i kroppen och hon var chanslös mot behandlingar........
Det skulle bara finnas en utgång...............
En väldigt sur karamell som lämnade en lång eftersmak i munnen............

Jag hade musiken som min stöttepelare och kände mig trygg i den när det plötsligt damp ner ett mail i boxen......
Det skulle bli förändringar i Bandet  och ingenting skulle bli sig likt mera...........
Nu när det äntligen blivit roligt att spela igen...........
Den karamellen var extra besk eftersom det inte stod någon förvarningstext på den..........

I slutet av november tog jag nog karameller ur en påse där bäst före datum passerat sen länge.........
Sonens förhållande kraschade och han stod ensam med ett nyinköpt radhus i behov av totalrust och ett krossat hjärta.........
Lång skulle vägen till att laga det bli och han bor fortfarande hos oss för att slippa vara ensam..........
Riktigt unken var den karamellen och eftersmaken gick inte ens bort med munvatten................

Den karamell som till sist fick mig att vilja sluta äta godis var den som den 27 december tog livet av min mamma......
En ensam sorglig karamell fick mig att tvivla på vad meningen med livet är............. 
Den smaken bär jag med mig varenda dag..........

Men så på årets sista timmar fick jag tag på ytterligare en sån där härligt god karamell när jag avslutade året med Fröken Piano i baren tillsammans med festglada (om än överförfriskade) människor som visade sin uppskattning inför oss........
Det är den karamellen jag tar med mig in i 2011...........
Och det är de karamellerna jag vill bjuda er bloggläsare på.........

Jag har ändå tron kvar på att det måste bli bättre.......
Att meningen med livet går ut på det.........

Så till er alla........

ETT RIKTIGT GOTT NYTT ÅR..........