1 ÅR........
Älskade lilla mamma....
Jag kan inte fatta att det gått ett helt år sedan du lämnade oss och livet....
Varje dag lyfter jag luren för att ringa, precis som jag alltid brukade göra, men hejdar mig i sista stund...
Dina nummer finns fortfarande inlagda i min mobil.....
Jag sneglar nästan dagligen in på din gård för att kanske få en skymt av dig i favoritsoffan med stickningen i högsta hugg...
Jag kollar vinnarna i Tinelinstadens morgontidning varje lördag för att se om du eller kanske jag (för du skickade ibland in korsordslösningarna i mitt namn) har vunnit trisslotter....
När jag hör en vespa närma sig på bussgatan utanför förväntar jag mig nästan att det är du som i maklig takt kommer körandes trots att vespan numera står i mitt garage och det är jag som kör den....
Du lilla mamma som alltid svarade på mina blogginlägg, som alltid hade något klokt att säga och som alltid skulle finnas där...
Tomt är det och den enda trösten är att du har Mela hos dig och med henne har man ju aldrig tråkigt....
♥♥♥♥ Puss från den ena sidan till den andra och hälsa till Mela...... ♥♥♥♥♥
