Tinelin

Idag var dagen vi skulle få upp listerna i köket........
Hmmmmmm
Mannen vaknade med  RYGGSKOTT!!!!!!
Han skyllde på att det var sen han i flera timmar bytt batteri på min bil.
(Den som var stendöd häromdagen)
Det satt ju så att det inte gick att komma åt som på vanliga bilar........

Sen kom Stor & Liten hit........
Sonen med sambo skule måla i sitt nya radhus och ville inte ha vita hundhår i färgen.......

Så det blev en dag till ingenting........
Gick över till mamma och skrev hennes räkningar, gick ut med hundarna, skottade snö både hemma och hos henne, postade brev och åkte sedan upp till henne på sjukhuset medans Mannen låg uppbullad i sängen med fjärrkontrollen till hands och datorn i knäet.........
(så låg han förresten när jag kom hem några timmar senare också)

Om det var oerhört jobbigt att träffa mamma i fredags så var det en fröjd idag.........
Hon hade igår kväll fått en V-sond genom näsan ner i magsäcken.........
Ur den drog de mat som legat i över en vecka.........
Inte undra på att hon mått illa och kräkts avföringsliknande...........

Tarmarna har inte kommit igång tillräckligt vilket gör att det som hamnar i magsäcken inte åker undan utan ligger kvar...........
Rutten mat i magen mår ingen bra av och hunger känner man absolut inte eftersom magen är full..........

Sköterskorna drog ur massor av grönsvart sörja ur slangen och för första gången på över en vecka kräktes mamma inte.......
Förmiddagen sov hon som en stock.............
Sen ville hon ha glass.........
Hon tittade på TV (som hon inte velat gjort på över en vecka) och var pigg och vaken när jag kom upp med ytterligare en önskad glass (cornetto) som hon slök........
Hon var hungrig sa hon...........
Ville ha potatismos med någon god sås....(?)
Ville att jag skulle gå ut och titta vilken mat hon INTE skulle få äta idag............(De vill prata med läkaren i morgon först)
Gick till och med med på att de fick koppla näringsdropp igen vilket hon sagt ifrån bara för någon dag sen.......

En fröjd var det :)
Det enda som var jobbigt med slangen i halsen var att det gjorde ont att prata länge.......
Men det står hon ut med om hon slipper kräkningarna och illamåendet..........



Och jag har tänkt sa jag till henne..............
Alla påfrestningar och alla bakslag som varit de senaste dagarna tillsammans med blicken av henne i fredags gjorde att jag bröt ihop......
Men jag har tänkt efter det..........

Det sista året Mela levde sörjde jag henne...........
Allt hon inte skulle hinna göra och vara med om..........
Jag sörjde fast hon levde...............
Det ska jag inte göra nu............
Mamma lever och så länge hon gör det ska jag se till att göra det så bra som möjligt för henne.......
Cancern har inte tagit henne än............
Blir det fart på magen och någorlunda ordning på knäet så kan hon nog få uppleva mera än en sjukhussal på elfte våningen innan det är för sent............
Och DÅ ska jag sörja.........men inte förr..................