Tinelin

En isande kall mörk morgon med frost på marken och hala vägbanor.......
Kom till jobbet med en obestämd känsla i magen, som om något var på gång......
Tänkte att jag skulle ringa mamma på lunchen när alla bestyr som hemtjänsten gör var gjorda....
Men hon ringde före.......
Med darrande, tunn röst berättade hon att hon väntade på ambulansen som sköterskan ringt efter.....
Allt som kom ur stomin var löst som vatten och skäterskan var rädd för njurpåverkan och hjärtsvikt......

På nåt konstigt sätt blev jag ändå lugn........
Jag visste att hon skulle få vård på riktigt....
Av läkare, sköterskor och annan personal som fanns till hands dygnet runt........

Mina kollegor undrade om jag inte skulle åka hem........
Varför det? Jag har ju lovat mig själv att inte gräva ner mig medans hon är vid liv....
Eftersom det finns liv finns det ju hopp...........
Och mår hon så himla dåligt kan hon ju i alla fall få hållas nerdrogad på sjukhuset, det kan hon ju inte hemma.........

Mamma sa också att hon tänker kräva att inte bli hemskickad förrän stomin är på insidan igen........
Det visar väl ändå lite stuts i henne även om hon inte när den dagen kommer klarar en sån operation.......
Då har hon ju i alla fall fått bestämma själv........

Jag ringde henne på vägen hem men visste ju inte om hon kunde svara.....
Men det gjorde hon...
Hon lät dessutom mycket piggare än i morse och hade fått i sig både mat och dryck........
Hon får förmodligen dropp kopplat sedan för att hindra att all vätska försvinner ut i stomin..........

Hon tyckte det kändes tryggt att få vara på sjukhuset och det tycker jag med.........
Det är inte ultimat i längden men just nu känns det bäst så..........