Tinelin

............BORTA FÖR ALLTID



Så kom då den ofattbara dagen när man återigen satt i Dödens väntrum......
Mamma hade varit medvetslös sedan igår kväll och jag och Sonen satt tillsammans och väntade på att hon skulle bli inropad.......
Två av mina bröder kom också men åkte efter några timmar........
Vi följde den smärtsamma andningen hela natten jag och Sonen...........

I morse var hon långt borta........
Andningen blev tyngre och tyngre.......
Palliativa teamet kom och konstaterade att det nu inte finns någon återvändo.......

Tjugo över två somnade hon in.........
Jag ljuger om jag säger att det såg rofyllt ut...........
Men jag är glad att jag var med... Ända in till slutet.............

Hennes särbo hann inte fram från de djupa hälsingeskogarna........
Han var helt förstörd när han äntligen kom fram och jag försökte trösta honom så gott det gick..........
Jag förklarade för honom att igår kväll innan hon gled in i medvetslösheten strålade hennes ögon och munnen log när hon fick höra hans röst genom telefonen........
Han fick den sista tiden av hennes vakna tid..........
Vi satt bara med ett skal som inte ens liknade mamma...........

Jag ville att det skulle gå fort men var ändå rädd........
Jag ville att hon skulle få gå fri samtidigt som jag ville ha henne kvar..........

Efteråt ringde jag mina bröder, min pappa, hennes bror, väninnor..........
Och varje gång bröt jag ihop..........
Mina bröder kom och vi satt en lång stund med mamma...........
Hon såg oerhört rofylld ut.........
Smålog lite under halvöppna ögon.............

Inte förrän efter sex kom bilen från Fonus och två kostymklädda män och hämtade henne.........
Under ett rött sammetstak bar de ut henne i bilen och hon var borta...........
Jag fattar det fortfarande inte................