Skrikkärringträff

Jippie! Så har man då klarat av den årliga skrikkärringträffen hemma hos mig....
Som jag har berättat tidigare så är vi då fem tjejer(?) som jobbat ihop för hundra år sen, men som inte har ett skvatt med varann att göra numera, som träffas 5 ggr om året för att äta gott och snacka skit. En gång per år står vi för kalaset och ikväll var det min tur!

Gott blev det och mycket.... Jobbade arslet av mig från att jag kom hem vid 13-tiden.
Bakade Foccaccia, rökte räkor, gjorde aioli, potatisgratäng, italiensk fläskfilé, hallon/chokladmousse och lyxig kärleksmums till kaffet.
Fuskstädade nerevåningen (de går ändå aldrig upp) och laddade med massor av ljus (för att dölja städfusket). Dukade med bästa porslinet och brutna servetter. Drickat på kylning och in i duschen........

Hann sitta fem minuter innan första "tanten" dök upp. Precis när jag kände hur trött jag var och skulle gjort vad som helst för att våldgästa sängen....

Så sätter då snacket igång och decibelen stiger till hälsofarliga nivåer.... Efter många år i vår yrkesbransch avtar hörseln och ljudnivån i vokabuläret stiger.

Därav rubriken förresten..... Alla av oss räknas inte till tjejer längre(!) och min familj flyr långt och länge den dag på året som det är min tur att "bjuda in".
"J-a skrikkärringträffar", sa Mela en gång. "Man sitter i sitt rum på övervåningen med stängd dörr och Tv:n på högsta volym och hör ändå bara de j-a skrikkärringarna"

Gott är det och trevligt blir det. Men skönast ändå är när de går för kvällen och det är ett helt år tills jag "bjuder in" nästa gång...........




Kommentarer
Postat av: ufis

Så lika det blev! Har INTE snott din idé!

Puss!!

2008-09-04 @ 08:27:42

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0