29 September 2006.....




Idag är det 2 år sedan vår älskade Mela inte orkade kämpa mera!
Fast det gått en tid kan jag ännu minnas exakt allt som hände den dagen.
Jag minns vad jag hade för kläder, vad jag åt till frukost, vad det var för väder, vilka sköterskor som jobbade,
blicken i dina ögon när du sa att du inte orkade mera och ville avsluta behandlingen, ALLT är glasklart och som igår. De som säger att tiden läker alla sår vet inte vad de pratar om. Visst, jag kan vara glad - och är det oftast - (det var din uttryckliga önskan) men sorgen inuti bleknar ALDRIG nånsin :(

Melan lever i allra högsta grad inom mig och jag kan när som helst plocka fram henne. Men jag saknar hennes skratt, hennes humor (även om jag använder mig av den flitigt) hennes SMS och filuriga meddelanden på datorskärmen på morgonen som hon lämnat efter nattens datasittande.




ÄLSKAR DIG FÖR EVIGT



Kommentarer
Postat av: ufis

Jag hör ofta hennes skratt i minnet och det tröstar lite, men jag saknar Melan något fruktansvärt!

2008-09-29 @ 08:12:43
Postat av: Keyboardisten

Ja, det är en speciell dag idag...

Och ännu mer speciellt blev det när Martin Stenmarck på radion idag sjöng raderna "Jag kommer inte hem igen..".

Det var för övrigt den första melodi jag hörde, efter att ha fått det ledsamma beskedet för knappt två år sedan. Tror det dessutom var första gången som låten spelades på radion. Det lät som om det var Mela själv som skrivit texten... Nästan spöklikt, både med tanke på innehållet och tidpunkten... Jag får ibland fortfarande rysningar när jag hör "Sjumilakliv"...



Tänker på er... Vi ses på fredag...

2008-09-29 @ 12:33:21

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0