Tinelin

Mannen och jag kom hem välskinnade efter en tur på staden i går kväll. Vi (eller jag) hade gått på lokaltidningarnas betyg om bästa maten och vi köpte därför en baguette med grillad köttfärs(?) och tzatziki som hade fått 5+ men inte var det nån kulinarisk upplevelse tycker jag och framförallt inte mannen!!!

VI tog en tur till dansbanan för att inspektera våra kollegor som spelade denna kyliga kväll (avundas de inte) trots att ett visst spelbegär infann sig. Det ÄR speciellt att spela på utedansbanor på sommaren.
Jag och mannen spelar nämligen i ett dans/coverband och träffades genom musiken förra seklet. (kommer att ta upp det mera framöver - bandet alltså)

Denna sommar har vi legat lågt men suget kommer på en gång när man ser andra band.
Veckan innan spelning på utebana missades inte en väderprognos i nån av TV kanalerna och alla flerdygnsprognoser studerades noga!

Trots att det för det mesta INTE var ljumma, ljusa kvällar med klar himmel utan småregn, blåst, kallt, myggor, utedass (i bästa fall) en kladdig macka på papptallrik, en ljummen Loka eller lättöl så LEVDE jag för de kvällarna. Absolut de bästa spelningarna på hela året!!!!

Sedan drog vi vidare mannen och jag in mot centrum. Besökte öltälten --inte för ölen- utan för banden som spelade där och genast infann sig nästa varma känsla.
Otaliga är de gånger vi spelat som partyband i olika öltält och INGET kan nånsin slå den känslan av totalt lyckorus när hundratals glada (vissa på fyllan) folk sjunger, dansar med, trängs framför och på scenen. Ett flertal gånger har vi haft  kravallstaket, och vakter vid och omkring scenen som vid minsta blick kommit till undsättning!!! WOW vilken kick för egot och att leva på under vardagsjobbet.

Vi drog oss så sakteliga hemåt, till vardagen men inom mig ler jag åt allt mannen och jag upplevt på scenen under åren.
Visst, vi spelar fortfarande men inte på samma nivå men med rutin, känsla, mod och samarbete; precis som vi funkar i vardagen. 

 Vi hörs!

---