Tinelin

Den läkare som skulle ringa mig igår ringde inte....
Jag trakasserade sköterskan på IVA med frågor om vad han har kunnat säga.....
Hon visste inte själv, det var en kirurg som dessutom inte hade opererat mamma och med ens kändes det lite bättre....
Jag menar...han skulle väl inte kunna säga att det är kört ännu?
Förmodligen vill han informera om operationen och riskerna efter den ju längre hon blir kvar i respiratorn....
Eller???

Hur som helst så kröp det i hela kroppen på mig under hela dagen och jag fick ingenting gjort.......
Hade pratat med min storebror om att åka upp till IVA under kvällen.......
Ju närmare kväll det blev dessto jobbigare blev det......
När jag hämtade min bror var jag sammanbiten men stålsatte mig för att verka normal (?)

I hissen upp till IVA sa jag till min bror att om de tar pulsen på mig nu är den lika hög som mammas.....

Framför den välkända dörren in till IVA med dörrklockan till höger skakade knäna......
Jag ringde på och vi blev insläppta......
"Hoppas det inte är någon jag känner som jobbar" sa jag till min bror......
Vi gick korridoren mot IVAS hjärta....
Passerade dörren till sal 6 på höger sida......
Melas sal under så lång tid.......
Där var det mörkt.....

En sköterska jag inte träffat förr mötte upp oss.......
Har ni varit här tidigare, frågade hon.....
Alltför många gånger, svarade jag utan att förklara mig närmare.......

Mamma ligger på sal 5 med fönsterplats.....
Hon delar sal med en yngre kille med huvudet i bandage, respirator och dialys....
Det pep hela tiden från hans apparater......

Mamma sov djupt......
De bytte ut sederingar alltså narkosmedel så just precis som vi var där hade hon dubbla preparat och var utslagen.......
Jag tycker att det var skönt......
Min blick gick automatiskt till respskärmarna...
Blodtrycket, pulsen, syresättningen, trycken, andetagen........
Med automatik...som att lära sig cykla skannade jag av den apparatur som mamma var kopplad till....

Jag förklarade för min bror vars situation var ny vad de olika skärmarna visade, vilka mediciner som gick i de olika pumparna, CVK slangen på halsen med ett virrvarr av slangar till olika mediciner osv.....
Frågade ut sköterskan om provsvar, mediciner, temp, tänkbara behandlingar och tänkte
Fan nu tycker de att jag är en jobbig jävel som tror jag vet bäst igen......Jag förklarade bara kort att jag levt det här livet för fyra år sedan med min dotter utan att gå in närmare på det.......

Mamma var lugn hela tiden vi var där...pulsen var inte skyhög, blodtrycket stabilt.....
Jag tror att hon kände att vi var där......
Vi småpratade om vardagssaker min bror och jag och hörde hon oss så tror jag hon kände sig trygg...

Jag ångrar absolut inte att jag åkte dit, tror nästan att det var bra för mig....
Jag kan ju inte säga att det kändes bekvämt och jag kommer säkert att tycka det är obehagligt varje gång innan jag kommer in men jag gjorde det......

Idag när jag ringde hade inte provsvaren kommit så vi vet inte än om infektionen har vänt men de hade i alla fall kunnat sänka vissa mediciner och det låter ju bra......
Mammas särbo kommer hit idag och jag har lovat honom att följa med honom till IVA...
Han vill åka upp både förmiddag och eftermiddag och det vet jag inte om jag klarar men jag ska följa honom upp en gång idag i alla fall så får vi sen sen........