....Efter en hektisk helg med dop för Myran (förra helgen)
 jobbade jag två dagar förra veckan...
Lika bra när man ändå var på G liksom...
Nej, det var inte roligt och jag hade smått ångest på söndagskvällen...
Undrade hur jag kunde lova att jobba så där mitt i min semester men det gick bättre än jag trodde och vips var det semester igen...

Hyfsat väder för en gångs skull...
Hann med att åka till stranden med Dottern och Myran till och med.....
Så den 27 Juli 2012 tog jag årets första dopp, värt att notera...

 

 

I lördags var vi och hälsade på våra gamla grannar i Sigtuna...
En underbar liten stad och det kändes som jag gick direkt in i sagoboken...
Kyrkoruinen kunde lika gärna vara Ronjas borg och de små sagohusen såg ut att höra hemma hos Bröderna Lejonhjärta....
Helt fel om sagostade hade jag inte för jag hittade Tant Brun utanför ett av husen : )

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Idag har vi åter tillbringat dagen på stranden jag, Dottern & Myran...
Svärdottern och Grodan följde också med och vi hade en härligt skön, slapp dag i solen...
Helt slut när vi kom hem...
Myran sov halva kvällen och fortsatte sova hela vägen hem till dem sent ikväll.....

Planerar ingenting för morgondagen utan låter vädret och kroppen avgöra det...
Precis så ska jag ha det de två kommande veckorna och HA semester....
Allt annat får vänta.....

 

 

 

 

 

 

 

Den sista veckan har jag verkligen haft häcken full.......
Inte bara jag utan ett helt gäng häckar har varit fulla..........

Sonen fyller i slutet av denna sommar 30 år (!!!!!) och Sambon hade kommit på den ultimata födelsedagspresenten..
Den sorgliga framsidan av deras radhus behövde verkligen en makeover...
Det fanns ingen som helst mysfaktor där överhuvudtaget...

 

Så vi samlade ihop ett helt gäng släktingar och kompisar...
Planerade i hemlighet och skulle slå til just denna vecka när Sonen jobbade i huvudstaden..
Fyra dagar skulle vi ha på oss....

I fredags fick vi veta att Sonens jobb var inställt denna vecka......
Allt material var beställt, alla hade bokat av annat i agendan så vi kunde inte ställa in.......
Men det skulle ju inte bli det överraskningsmomentet vi ville........

När vi startade på måndagmorgonen var han fortfarande ovetande om vad vi gjorde......
Men det gick ju inte precis att jobba tyst så när han vaknade fattade han att nåt var på gång...

Han fick rumsarrest och när han skulle gå ut fick han stränga order om att bara använda bakdörren.....
På så sätt visste han att det var nåt som hände på framsidan men inte vad och av vem....

 

Tre dagars slit, från morgon till kväll tills den stod där i all sin prakt...
Med ögonbindel leddes Sonen ut och fick se resultatet...
Jag tror han blev lite rörd...
Han torkade bestämt en tår ur ögonvrån, eller var det bara för att ögonbindeln hade suttit åt....

Tacksam blev han i alla fall....

Det sa han flera gånger.....

Och resultatet...
Före och efter...
Det ser ni här....

 

 

 

 

 

Nu väntar nästa projekt...
Dop för Myran på lördag...
Just nu förbereder jag doplunch och fika för 60 personer....

Återkommer........

 

 

 

 

Det var med lätta steg jag vandrade längs min barndoms gator.
I vänsterhanden höll jag hårt i det blå gitarrfodralet i tyg, inte till mycket skydd för dyrgripen jag kände slog mot vänsterbenet medan jag ilade trottoaren fram.
Jag var 11 år och på väg till min första ihoptjatade gitarrlektion på den kommunala musikskolan.
Sjungit hade jag  gjort så länge jag kunde minnas och egna låtar komponerade jag ihop i huvudet så det skulle bli så roligt att snart kunna ackompanjera sig själv.

 

 Vi var fem förväntansfulla elever som väntade utanför klassrummet. När gitarrläraren kom tyckte jag att han såg barsk ut. Ganska gammal med tjocka glasögon.
En efter en plockade vi fram våra gitarrer ur tygfodralen.
Jag smekte ömt min nya gitarr inköpt på Hagström Musik under eftermiddagen. Den var i ljust trä och det var viktigare än vilket märke det var på den.

 

 Jag lade gitarren tillrätta i mitt knä och drömde om att bli en känd artist som skrev egna låtar och fick folkets jubel. Vaknade tvärt av att den barske gitarrläraren stirrade mig stint i ögonen bakom sina tjocka glasögon, drog gitarren ur min famn och sa med hög röst:
Här håller man gitarrens hals till vänster… Varpå allas blickar riktades mot mig och nervösa fnitter hördes i klassrummet.

 

 11 år gammal fick jag mina gitarrdrömmar krossade. Jag var och är fortfarande vänsterhänt. Det kändes mest naturligt för mig att hålla gitarrens hals till höger.
Jag kände mig klumpig men jag kämpade mig igenom den första lektionen. Fingrarna löd inte riktigt och högerhanden missade strängarna ideligen.
Ska sanningen fram så krossades mina gitarrdrömmar redan den första kvällen men jag gick på varenda lektion ändå. Mamma och pappa hade betalat dyra pengar för min dröm och jag kunde inte svika dem.
Jag lärde mig aldrig spela gitarr på den kommunala musikskolan. Ville inte traggla noter och spela skalor. Jag ville spela musik till mina egna låtar.
Så jag slutade efter denna enda termin. Mamma och pappa sa ingenting.

 

 Åren gick och gitarren hängde som en prydnad på väggen i mitt flickrum. Ibland drog jag handen över de ostämda strängarna på det dammiga locket men oftast såg jag den inte ens.
Rätt som det var skulle jag börja på högstadiet och bli vuxen.
På högstadiet hade man musiklektioner med en rolig musiklärare hade jag hört. Han var en lokalt känd artist som överraskade eleverna med att ibland kasta ut ett regn av Ahlgrens kolor under lektionen. Populär var han i alla fall, det hade jag förstått.

 

 Musiksalen låg vägg i vägg med aulan och i den brukade eleverna få uppträda på skolavslutningar eller julfester. Musikläraren ställde så gärna upp med den hjälp han kunde ge.
I ett litet rum bakom musiksalen fanns det massor av instrument. Trummor, gitarrer, flöjter, och en gammal ståbas. Allt som behövdes för att kunna spela i ett band.
Åååh vad jag blev avundsjuk.
Jag hade ju börjat i skolans kör men jag ville verkligen kunna spela själv också.

 

 Så en dag tog jag mod till mig och frågade musikläraren om han skulle vilja lära mig spela gitarr.
Vad vill du lära dig för låt då?, frågade han.
Just då sjöng vi Evert Taubes Oxdragarsång i massor av olika stämmor på kören så jag drog till med den. OK sa han och skrev ner ackorden med teckningar på ett papper.
 D och A7.
Sen hjälpte han mig att sätta fingrarna rätt på gitarrhalsen.

 

Något flyt blev det inte i låten precis. Jag fick liksom göra stopp för ackordsbyte medan jag sjöng men åååh vad jag var lycklig när jag kom hem.
Spelade Oxdragarsång gång på gång framför min luttrade mamma på den ostämda, dammiga gitarren och för varje gång gick det snabbare och snabbare tills jag fick flyt i låten.
Dagen efter tog jag med gitarren så att musikläraren fick stämma den.

 

Vad vill du lära dig för låt nu då? Frågade han.
Teenanger in love, sa jag och han ritade ner ackorden C, Am, F, G
Jag tragglade mig igenom låten tills den satt riktigt bra och jag älskade att kunna sjunga till mitt eget gitarrspel,

 

 Så här höll vi på jag och musikläraren. På ett underbart sätt hade han lärt mig de flesta ackord bara genom att fråga vilka låtar jag skulle vilja kunna spela.
Nu kan du spela precis vad du vill sa han när första läsåret gick mot sitt slut. Vill du spela på skolavslutningen sa han sen.
Om jag ville….
Han satte ackord till en av de låtar jag komponerat i huvudet och jag spelade, sjöng och njöt innan mitt första sommarlov på högstadiet..
Han gav mig aha-upplevelsen jag längtat efter i så många år.
Jag kan själv….

 

 Strax före jul såg jag hans dödsannons i tidningen och sände min allra tacksammaste tanke till denna underbara pedagog som på ett kärleksfullt sätt fick mig att förstå att lära sig, det gör man bara själv men med god handledning.

 

 Reflektion

Att släcka stjärnögon blev så tydligt i det första försöket att lära mig spela gitarr.
Läraren såg inte oss som individer utan som grupp där alla skulle lära sig efter samma mall.

 

Min musiklärare hade redan på 70-talet förmågan att fånga varje elev. Intresserad eller inte.
Han fick uppmärksamheten när han ville genom att göra plötsliga oväntade saker (som att kasta ut kolor under lektionen)
Genom att jag fick önska vilka låtar jag ville lära mig använde han  min egen vilja till att lära ut så många ackord, takter och tempon och  genom att välja olika tonarter fick jag en gedigen bank att spela ur..
Han såg att mitt behov var inte att lära mig spela noter utan att kompa till de sånger jag sjunger.
Jag försöker ta efter honom i mitt arbete med barnen och tar tillvara på deras intressen i första hand för att utvecklas.

---

 

 
Hmmm...
Den första semesterveckan börjar lida mot sitt slut och jag har typ gjort.....ingenting, nada, cero.....
Hörde att det tar en vecka att acklimatisera sig till semestern och nästan en vecka att acklimatisera sig till att börja jobba igen...
Det innebär att jag har två veckor och tre dagar kvar att ha semester på.......
Hmm...
Känner mig lurad på 10 dagar då jag  alltså egentligen inte har semester......

Jag som hade tänkt utnyttja varenda dag oavsett väder till sånt jag inte hinner annars...
Fint väder = Sol  Bad....
Fult väder = Rust av hall och sanering av klädkammare....
Halvrisigt väder = Måla staket och altan....

 

Få se, vad har jag gjort?......
Måndag regn = bäddade sängen......

Tisdag regn = bäddade sängen, tvättade köksmattorna, dammsög......
Onsdag sisådärväder = Var med Dottern och Myran på återbesök på sjukhuset, sov middag, fusksolade med Dottern, käkade på bakgårdsuteservering med fiskmåsarna på farligt nära avstånd...

Torsdag = Ömsom åska, regn, sol vilket innebär att jag inte vet vad vad jag vågar börja med så jag sitter här....

 

Men snart är acklimatiseringen klar så nästa vecka, då j****r ska det jobbas...
På ett eller annat sätt.....

 

 

.

 

 

..........och min födelsedag......
Fast såna känns rätt onödiga nuförtiden...
Ålder är bara siffror....
När man var yngre avrundade man gärna åldern uppåt....
När man blir äldre avrundar man den neråt med ett plus efter.....
 

Jag firade inte alls idag....
Lilla Myran hamnade på sjukhus igår efter att ha haft nästan 40 graders feber i flera dygn...
Sänkan var hög och det fanns bakterier i urinen så trolig urinvägsinfektion var diagnosen...
Antibiotika i dropp åtminstone tills i morgon så kanske de får åka hem sen...
Hoppas, hoppas, hoppas.....

Mannen och jag hade ju tjatat till oss en hel helg med Myran och så blev hon sjuk : (
Stackars henne.....

Men hon är skyldig oss en ny helg har hon lovat.......

 

Så lördagskvällen tillbringade Mannen och jag på sjukhuset med Myran och Dottern...
Dottersambon var inte hemma så vi höll henne sällskap......
Åkte upp med frukost i morse och stannade tills Sambon kom........

Åkte hem och blev uppvaktade av Sonen och hans familj...
Plockade fram tårtan jag gjorde i går (läs lördag) när  min bror uppvaktade mig....
Dottern ville inte ha "begagnad tårta" som hon kallade den så hon och sambon fick ingen tårta......

 

Ganska skönt att ickefira födelsedagen faktiskt....
För som sagt var...Det är ju bara siffror........