Sen jag skrev sist har våren övergått till vinter trots att jag vred fram klockan till sommartid förra lördagsnatten...
Idag är det snöstorm och nollgradigt ute....
Hade tänkt åka och göra vårfint hos Mela men det är ju ingen större idé idag.......

Veckan har varit präglad av jobb och utbildning.......
Tjafs och hetsiga diskussioner......
Myranmys och dåligt samvete............
Spännande hockeymatcher mellan kaffelagen.....

Ja ni förstår att jag inte haft så mycket tid att uppdatera här inne (en av anledningarna till dåligt samvete)
och ber om ursäkt för det.....

Idag ska vi på kalas för SonSambon som fyllde i veckan.......
Hoppas min mage klarar det för den har inte varit på sitt bästa humör den sista veckan.......

Slutligen.....

Myran Tröttmössa som alltid somnar i bilen......



Ha en fin helg

Jag älskar våren...
Egentligen.......
Men jag känner också svårmod.......
Melas sista vår var ångestfull och smärtsam....
Pendlingen mellan hopp och förtvivlan kämpade mot längtan till värme, torrt fjolårsgräs och tussilago...
Som pendlingen mellan vår ena dagen och full vinter nästa.....
Att inte tillåta sig att njuta för man bara går och väntar på att bakslaget ska komma......

Men idag har det varit ljuvlig vår.......
Bofinken sjöng på vovvarnas morgonpromenad, videkissarna vajade i vinden, krokusen blommade och vindarna var ljumma......
Hoppet kom tillbaka med en längtan inom mig...
En längtan till vad?

Karin Boye skrev en gång att det gör ont när knoppar brister....
Precis så känner jag den här årstiden....
En ljuvlig smärta som jag både vill ha bort och ha kvar......

Hoppsan vad djup jag blev idag men jag har såna dagar också.....

Har tillbringat en helg (eller ett dygn) med Myran....
Dottern och Myran sov här i natt när Myrpappan jobbade eftersom hon har problem med magen och därför sover väldigt dåligt på nätterna (Myran alltså)

Jag hörde hur den duktiga mamman kom ner tre gånger i natt för att värma mat så mycket sömn kan det inte ha blivit...
När de kom ner strax efter nio i morse sa jag att jag tar henne så kan du gå upp och sova några timmar till.....

Mannen sov så det var bara Myran och jag.....
Matade henne, badade henne, klädde henne och tog en promenad.....
Satt med henne i famnen och tog till knep jag lärde mig när mina ungar var små och hårda i magen....
Febertermometer med barnolja på gör susen......

Nöjd blev hon efter väl uträttat arbete och somnade på Mannens mage.........
Sonen med Sambo och Grodan kom på bullbesök och när de gått åkte jag, Dottern och Myran till Köpcentret i Väst....
Sådär ett par timmar före stängningsdag är det perfekt att strosa omkring i folktomma affärer, sitta ner och fika och Bara Vara......

För det är så man lever livet med en liten baby som inte har större krav än närhet, mat och torr blöja........
Klart blodtryckssänkande och välbefinnandet smyger sig på...
Perfekt uppladdning inför en  fullspäckad vecka...
Får hoppas att jag får varva ner med bäbisar någon gång emellan åt......

Myran.......



5 timmar gammal....



1 vecka gammal....



2 veckor gammal



2 1/2 vecka gammal.....

Hur har jag någonsin klarat mig utan henne tidigare????

PS...
Jag har även ett bonusbarnbarn Grodan som är två månader gammal...
och hon är också en viktig ingridiens i vår roll som mor och farföräldrar...
Av förklarliga skäl träffar jag inte henne lika ofta som Myran men hon blir inte
mindre viktig för det...
Av samma anledning lägger jag inte upp bilder på henne just nu...

De allra bästa stunderna är när både Myran och Grodan är här tillsammans med sina föräldrar....

 

Hej Hopp

Har velat bespara er mera sjukprat i Bloggen och helt enkelt hållit mig härifrån ett tag...
Jag är fortfarande hemma och sjukskriven eftersom denna förbannade infektion aldrig ger med sig....
Nog om detta...

Jag har nu varit mormor i en och en halv vecka och det känns fortfarande helt overkligt...
Att i timmar kunna sitta med Myran i famnen och bara förundra sig över hennes fulländighet...
Dock är det bekymmer med amningen som för så många andra och Myran har inte gått upp i vikt...
Dottern är ledsen över detta förstås, för hon vill verkligen amma sitt barn, men jag har sagt åt henne att det inte är hela världen...
Ge tillägg och se tiden an...Världen går inte under om man måste ge ersättning i stället och hon är inte en sämre mamma för det...
Tvärtom, de kan dela föräldraskapet på ett helt annat sätt och lägga energin på annat......

Har googlat och läst massor om just amning...
Varför måste vi vara så väldigt duktiga hela tiden??
Det är inte många i slutänden som tycker att amningen fungerar helt ut i alla fall så varför utsätta sig för oro man inte behöver?

Själv ammade jag Sonen i knappt tre månader, Mela i några veckor(för hon gick inte upp i vikt) och Dottern i 11 månader eftersom hon vägrade ta nappflaska.....
Och man blir låst av amningen ju längre man håller på....

Idag ska jag ta mig en promenad tror jag för att se hur mycket jag kan provocera mina luftrör/lungor...
Må så gott i solen

Så har det gått några dagar sen sist och jag har vilat...
Efter läkarbesöket i onsdags och en stor kasse mediciner med hem från apoteket hade jag strikta order om detta..
Som om jag kunnat göra nåt annat då när lungorna låste sig så fort jag gjorde något mera ansträngande än kliva ur sängen : (

Fick akutbehandling när jag kom till hälsocentralen...
Flytande kortison och inhalering med luftrörsvidgande mediciner med 10 minuters mellanrum...
Hade kassa spirometervärden när jag kom in och höjde dem med över 100 liter efter 2X2 minuters inhalationer..

Fömodligen blir mina slemhinnor inflammerade av all hosta och bildar då veck som bakterierna frodas i...
Därför ska jag äta BÅDE kortison (för att ta ner inflammationen) och antibiotika (för att ta bort bakterierna) i 10 dagar..
Dessutom dubbla doser pulmicort morgon och kväll och Bricanyl så fort jag ska göra nåt mera ansträngande (som att gå ut med hundarna(!) tex)

Känner att jag fått något mera ork och blir inte lika flåsig när jag rör mig men är långt ifrån OK....
Torrhostan börjar ge sig för en mera slemmig hosta och det är väl iofs bra...
Rösten tar dock stryk av hostan och pulmicorten så det är väl tur att jag inte har nån att prata med på dagarna : /..... Dessutom skakar mina händer som om jag hade Parkisnson efter all Bricanyl..
Tur att jag inte är kirurg.....

Det får räcka med sjukprat nu...Vill inte att det här ska vara en sjukblogg men vad gör man??

Längtar efter Myran...
Att snosa bäbishud....

På söndag hoppas jag vara så OK att jag kan bjuda hem Sonfamiljen och Dotterfamiljen på middag...
Då blir det dubbelbäbisdos så att jag ska klara mig ett tag...