kapitel 17: MISSBRUKET


Vi blev ett sammansvetsat par Michaela och jag...... Vi stretade på med vardagen som bestod av medicinering, sjukgymnastik, läkarbesök och shoppingrundor....
Andningen hade blivit sämre ganska drastiskt och hennes läkare tyckte att hon skulle prova på att använda syrgas för att känna om det blev lättare....åtminstone vid ansträngning.......

Efteråt har jag ju förstått at hon använde allt högre doser Ketogan somockså är andningshämmande i redan dåliga lungor... Till en början sa hon ju att hon hade ont så det var därför hon var tvungen att ta den oftare. Men till slut var hon helt beroende av den och behövde högre doser. Hon började hamstra ampuller för att kunna ta själv mellan de gånger jag gav henne. Ofta flera gånger varje natt när ångesten var som störst och vi andra sov.....
Till detta nekade hon och det slutade med att vi fick sätta lås på medicinskåpen......

Till slut uppträdde hon som en missbrukare....... Pupillerna var stora och händerna skakade...
Jag försökte att trappa ner doserna genom att späda ut de men det hjälpte föga.......

Under det första året på väntelistan var det som att vända på en hand med hennes tillstånd. Från att ha varit en självgående tjej som klarat det mesta själv blev hon allt sjukare..
Om det berodde på att sjukdomen helt enkelt tog ut sin rätt eller Ketoganmissbruket och ångesten, så gjorde det i allafall henne till en spillra av sitt forna jag...
Den sociala tjej som älskade uppmärksamhet avskärmade sig mer och mer.
Pojkvännen fanns vid hennes sida och Michaela sa ofta till honom att hon beundrade att han orkade vara kvar.....
Deras förhållande hade ju precis börjat när hon hamnade på sjukhuset första gången, och han tillbringade varje kväll där med henne.

När hon blev syrgasberoende blev hon ju också mera hemmabunden och det begränsade deras möjligheter till ensamhet.....


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0