Kapitel 73: NÄSTAN HEMMA


Vi kom till vårt hemsjukhus på eftermiddagen...
Mela fick ett eget rum som låg lite avskilt från de andra salarna så det var tyst och lugnt...
Personalen var gamla bekanta och läkarna likaså...
Mela hade inställningen att hon skulle ur respen så fort som möjligt och åka hem....
Hon hade tagit sig ur den på den här avdelningen tidigare så hon var fullt övertygad om att det skulle gå igen....

Mannen och Sonen åkte hem och hämtade hennes egen fåtölj....Som hon längtat efter den.... Med ställbar rygg och inbyggt fotstöd....
Vi tog dit en digitalboxer för att hon skulle få flera kanaler än bondTV:n  på sjukhuset i vår stad (1,2,4)
egna kläder, dator allt som skulle göra henne mindre isolerad.......

Under Uppsalatiden hade fötterna stora sprickor och såg ut som gamla ostkanter.... Jag satt hela eftermiddagen och filade, smörjde och klippte bort gammal hud för att göra de mjuka igen.......
Nu satt hon nöjd (för första gången på länge) i egna kläder i sin egen fåtölj med hela familjen samlad, nästan hemma och tittade på TV....

Och den natten sov jag för andra gången sen i april i min egen säng....


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0