Kapitel 72: ALDRIG MERA UPPSALA...


Onsdag den 21/6

Dagen D var här och vi var tidigt på Thiva efter att ha tömt ett hotellrum i Uppsala för sista gången...
Mela var uppspelt när vi kom, hon hade bråttom hem...
Vi hjälpte henne att tvätta sig och sedan fick hon ha EGNA kläder på sig...
Favoritmjukisbrallorna, strumpor, egna trosor, Tshirt och munkjacka....

Jag och Mannen packade ihop alla grejor vi samlat på oss under två månader i Uppsala..
Packade bilen och väntade på Ambulansen...

M kom förbi med CF-kuratorn för att säga hej....
Läget var ju lite spänt mellan oss och det var första gången på ganska länge hon kom upp till Thiva...
Hon var sig inte riktigt lik utan stannade strax innanför dörren och pratade med hög röst som om Mela fått dålig hörsel den här tiden....

Mela ville inte prata med henne... hon vände demonstrativt bort huvudet och mötte inte hennes blick...
Det supergoda humöret hon var på var som bortblåst...
Mela var ju besviken på M och anklagade henne lite för att hon låg här...

Jag har ju förstått så här i efterhand att M säkert hade samlat all kraft för att säga hej då till Mela...
Jag förstår ju nu att hon  mådde skitdåligt..
Hon pratade högt och forcerat  och var säkert inte där mer än i fem minuter....

Lika snabbt som M försvann återkom Melas underbara humör...
Just då kvittade det att hon ignorerade M... Det var härligt att se den "gamla vanliga" Mela igen...

Ambulanspersonalen med en narkosskötare från vårt hemsjukhus kom i samma veva och när Uppsalapersonalen ville bjuda de på en fika innan vi åkte sa Mela Stopp....
Hon skulle hem nu!!!!

Thivaläkaren handventilerade Mela ut till ambulansen och Mela visade inte en tillstymmelse till ångest eller andnöd..
Hon skrattade och skämtade ända in i ambulansen där hon blev kopplad till en respirator...
Mannen och jag fick inte åka med Mela eftersom det var fullt i bilen men vi lade oss tätt bakom ambulansen ända hem till vår stad...
Eftersom Mela satt upp på båren så kunde hon ibland vinka till oss genom fönstret...
Men hon hade fullt upp med att charma narkoskötaren som var en yngre kille....hon hade ju mycket att ta igen på den fronten.....



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0