Tinelin

Det var den 22 Juni 1984 och Midsommarafton....
Vädret var hyfsat men med övervägande sol....
Frisören var hemma hos min mamma för att hjälpa mig med håret och Mannen hämtade blommorna hos blomaffären...
Rosor, brudslöja och blåklint....
Metervis med spetsar i brudklänningen...
Sjömanskostym på den tvååriga sonen.....
Fotografen väntande och pappa körde oss dit i sin gamla Merca....
I kyrkan möttes vi upp av en stressad präst som inte var vårt förstaval men det var en midsommarafton vi ville vigas och då fick vi ta det som fanns ledigt...

Det kunde gå illa....
Riktigt illa....
Prästen som vi inte fått träffa tidigare för att "öva" inför vigseln hade inte informerat oss om att hindersprövningsintyget skulle tas med till kyrkan...
Hjälp det låg hemma i ett skåp...
"Då kan jag INTE viga er" sa hon barskt.......

Där satt hela kyrkan full med nära och kära och vi stod i ett litet rum bakom och framför oss stod den mest osympatiska präst jag någonsin stött på....
Hon kunde gå med på att viga oss om vi lämnade in intyget senast måndag efter midsommar...
Annars skulle äktenskapet annuleras....

Vigseln kom igång vi gick in med prästen flaxande som en kråka framför oss....
Kantorn spelade fel melodi på psalmen vi hade, och prästen sa våra namn fel och glömde att läsa bitar i äktenskapsorden. Min morfar stod beredd med superåttakameran för att filma ringbytet som aldrig blev av....
En bekymrad Mannen viskade när vi tågade ut ur kyrkan "Vad gör jag med ringen" som låg kvar i hans kavajficka......

Det var bara att trä de på fingrarna innan nära och kära kom ut ur kyrkan och se glad ut.....
Det kom en skvätt regn i brudkronan så lyckan i äktenskapet skulle i alla fall stå sig......
Vi förblev gifta (eller är vi verkligen det med tanke på alla misstag av prästen?) eftersom vi lämnade in intyget på pastorsexpeditionen på måndagen......

Så här efteråt tänker jag vi hade oddsen emot oss redan från början.....
En präst som förstörde den enda biten i all planering som vi inte kunde rå på själv....
Vår envishet om att ha ett romatiskt midsommarbröllop med strålande sol, volanger och spetsar, skira sommarblommor och en sympatisk präst gjorde dagen precis tvärtom.....
När jag tittar på kort från bröllopet ser jag en zigenarkärring med permanentat hår med marängklänning och lång slöja fastsatt på den tunga mässingkronan som satt fastnålad i det småkrulliga håret... Bläsch....
Och Mannen som obekvämt skruvade på sig i kostym, väst och blanka skor....
Än idag trivs han inte klädd på det viset......

Men envisheten har också burit oss genom alla år som sannerligen inte varit en räkmacka....
Livet har gett oss erfarenheter som ibland har varit fruktansvärda och som jag gärna skulle vara utan...
Men också guldkorn som vi envist och tjurigt vaskat fram ur svartlera, samlat ihop och smält till smultron och trätt upp på strå.......

Livet är sällan en räkmacka...
Snarare en torr limpmacka med plastig ost......
Men den blir också god när man doppar den i en kopp varm choklad......

Idag är det åter Midsommarafton den 22 Juni.....
Tack min Man för dessa 28 år....
Jag hoppas det blir många fler.....
Älskar dig