EN VANLIG DAG PÅ JOBBET.......
Startade dagen tidigt i Tinelinhuset.......
Pappa som annars bor Långt-bort-i-skogen skulle in till stan och serva bilen....
Mannen hämtade honom i stan klockan sju och jag bjöd på frukost.....
Sen satt vi och pratade om allt och inget under morgontimmarna innan det var dags för mig att göra mig i ordning för att tillsammans med Fröken Piano spela på en begravning....
Släppte av pappa vid bilverkstaden och körde mot kapellet......
Samma kapell som vi hade mammas begravning i..........
Den här gången var man med från början liksom eftersom vi kom en timme innan begravningsakten......
Folk skrattade och pratade med varandra precis som på vilken annan arbetsplats som helst....
Och varför skulle de inte det?
För dem var det ju en helt vanlig dag på jobbet..........
Utanför samlades de anhöriga till den kvinna som hastigt avlidit för några veckor sedan.....
Svartklädda och gråtögda........
Kontrasterna är nålfina mellan liv och död..........
Det stora kapellet fylldes knappast.......
Knappa två rader med barn, barnbarn och respektive...........
Vissa väljer att ha det så...familjärt liksom, men man undrar lite om hur den här kvinnan hade det i livet......
Varför kom inga väninnor?, varför fanns det inga blommor mer än från barnen?
Sångerna jag sjöng var nog knappast kvinnans favoriter, inbillar jag mig........
Det är första gången jag sjungit engelska texter på en äldres begravning faktiskt......
Men de anhörigas dämpade gråt tog sig genom luften fram till Fröken Piano och mig och jag fick verkligen stålsätta mig för att hålla rösten i schack......
För berörd blir man trots att man inte har någon anknytning till sällskapet mer än att man delar den kompakta sorgen som känns i hela kapellet.....
Så det gäller att tänka på annat medan man sjunger.......
Vad ska jag köpa för mat på vägen hem, eller vädret eller annat oväsentligt.......
Precis som en vanlig dag på jobbet alltså......men ändå inte
