TÄNKER FAN INTE GE UPP.......




Gårdagen har sakta fått smälta in........ Delar av natten blev sömnlös.......
Funderade över läkarens ord.......
Vad menade hon egentligen??
Jag tolkade det som om hon tyckte att det inte var värt att prova någon behandling över huvud taget......
Varför det?

Idag har jag googlat, snokat och funderat........
Pratade med mamma först på telefonen och sen när jag gick hem till henne.......
Hur hade hon tolkat läkaren?
"Det blev bara tomt" sa hon........
När jag gav min tolkning höll hon nog med.......

Hur kan en läkare få bedöma att man inte ens ska prova en eller annan behandling??
Får man inte bestämma det som patient?

Jag ville vara övertygad om att mamma verkligen ville strida för sina rättigheter innan jag drog igång karusellen.......
Mamma har rätt till en "second option" vilket innebär att hon har rätt att bli undersökt av en annan läkare, får ny röntgen och nya prover......
Hon har rätt att begära vård av vilken läkare hon vill i vilket landsting som helst......
Vidare finns det en mängd olika behandlingsformer att prova...
Bland annat att kombinera cytostatika med biologiska antikroppar som gett en mycket god effekt på metastaser att krympa eller helt försvinna i upp till 78%..... Det är en ganska hög siffra tycker jag.......

I Hälso- och sjukvårdslagen (§ 3a HSL) sägs att när det finns behandlingsalternativ som överensstämmer med vetenskap och beprövaderfarenhet ska landstinget ge patienten möjlighet att välja det alternativ som han eller hon föredrar.

Läkaren var också kryptisk i sitt uttalande om att det finns nya förändringar i levern.....
Vad säger att det är metastaser?
Hon har genomgått tunga medicinbehandlingar under sommaren med starka intravenösa läkemedel som levern ska bearbeta......

Nu säger jag inte att läkaren kan ha fel men att neka en patient all rättighet att först prova olika behandlingar tycker jag är tjänstefel.....

Mamma höll med mig och ringde onkologen medans jag var där......
I morgon ringer läkaren upp så vi får diskutera.....
Jag står bakom henne till 100% och strider till sista blodsdroppen men jag sa till henne att hon måste ta första steget själv så att läkarna ser att hon vill kämpa.........

Det var en piggare mamma efteråt, med rosor på kinderna, hungrig och mera närvarande när jag gick hem till tvättstugan igen........

Vi ger inte upp. Så länge det finns liv finns det hopp

Till alla er som läser bloggen.......Tack för att ni bryr er och tänker på oss.....
Det som är jobbigt är att svara på frågor just nu...ansikte mot ansikte....
Därför ber jag er  att respektera att jag pratar själv när jag orkar och känner mig redo....
För mig räcker det att jag VET att ni finns där bakom mig.......
Jag skriver av mig mina funderingar i bloggen och försöker delge er så mycket jag kan......
KRAMAR



Kommentarer
Postat av: Anonym

Jag beundrar din inre styrka

2010-10-27 @ 09:06:53
Postat av: Anonym

Kram!

2010-10-27 @ 10:04:53

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0