TIDEN RINNER............




Idag har det varit en sån där tung dag igen då jag gått omkring med en klump i magen....
Telefonen ringde tjugo över fyra i morse och jag hoppade högt.........
Nu ringer de från sjukhuset och talar om att mamma är jättedålig...tänkte jag.......
I röran som är hemma nu fick jag leta länge efter telefonen.......
När jag äntligen svarade förstod jag inte riktigt först att det inte var från sjukhuset utan ifrån Dottern!!!
Hon vikarierar på mitt jobb och undrade om hon kunde ta en senare buss och komma tio minuter för sent i stället för att behöva stå ute och vänta på oss andra i nästan en timme.........

Och det var väl klart men nån mer sömn blev det inte för mig den natten.......
Klockan skulle ändå ringa strax efter fem och tankarna började gå på högvarv......
Det mesta kretsade runt mamma förstås men även om andra saker som ter sig omöjliga att genomföra när man ligger sömnlös om natten.......
Varför kommer de tankarna just då???

Förmiddagen blev lång och seg och jag var dödstrött.......
Ringde sjukhuset strax efter lunch och fick veta av sköterskan att mamma inte mådde bra.......
Infektionsvärdena hade återigen stigit, hon hade kräkts avföringsliknande, det rosslade i lungorna och hon ville bara sova.....
Klumpen i magen blev större på mig.........

Jag ringde mammas telefon och hon svarade efter en lång stund men orkar inte prata särskilt länge.......
Jag undrade om hon ville att jag skulle komma upp men hon orkar inte ha besök heller........
Jag lovade att ringa under kvällen igen........

När jag ringde nu ikväll sa hon att hon varit på skiktröntgen.........
Läkaren hade nyss varit inne och pratat med henne.......
Man såg de tydliga förändringarna i levern....
Man såg också förändringar på ena lungan......
Man såg att tarmen var skör men kunde inte avgöra om det var läckage på den............
Man kunde inte heller säga om förändringen i lungan var metaster eller om det kanske är en lunginflammation.......

Hur som helst så känns det jobbigt nu........
När jag frågade hur det kändes sa hon att det inte spelar nån roll......
Att det inte gör något om hon får tillbringa jul och nyår på sjukhuset........

Men lever hon då?
Jag vågar inte fråga.........
Jag blev nästan lättad när hon inte ville ha besök..........
Jag orkar inte  sitta i Dödens väntrum igen ..........
Jag får inte vara egoistisk den dagen hon inte orkar mera.......
Och det enda jag avundar henne för är att hon får träffa Mela snabbare än jag.........

Men jag känner att det går inte så länge till..........
Sanden rinner ur hennes timglas och snart är den tom.............



Kommentarer
Postat av: Anonym

Känner med dig, o sänder så mycket positiv energi jag kan.

2010-11-18 @ 10:29:05

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0